Vid Ågestasjön 22 mars 2016. .
I. Tanka
Vårmorgons fanfar
Den ensamma tranans rop
Snögloppet tilltar
Tranan ropar i diset
Vipor väntar flygväder
II. Fri vers
Det är som ett japanskt poem
eller kanske som en klassisk kinesisk målning:
En ensam trana i snöfall på ett öppet fält.
Skogen i bakgrunden suddas ut till en gröngrå kuliss.
Tranan själv: alltmer som en suddig ljusgrå fläck i yrvädret.
Den ensamma tranan ropar, ett skrik
vars tolkning är öppen för den
som inte förstår tranornas språk.
Vårens glädje?
Vårens plågor?
Långt borta verkar någon svara.
Snöfallet glesnar.
Ropen - de låter ängsliga, plågade - fortsätter.
Samtidig exploderar bomber i Belgien.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
tisdag 22 mars 2016
söndag 20 mars 2016
fredag 18 mars 2016
Solens härold!
Kastar en blick över axeln:
Soluppgång.
Jag går först,
bereder väg för solen!
Solens budbärare!
Solens härold!


