Björnpoesi

Intryck

2012-01-29T11:23:00.000Z

Ån där vattnet bubblade

Snöiga ungtallar – med lite fantasi

ser de ut som sittande spetspudlar

Vattnet bubblar i ån, ännu inte frusen

Annars tyst på fälten och i skogen – i öronen

susar det alltid

Snöflingor knäpper mot kapuschongen

Ser en (1) hackspett under vandringen

från Tenntorp till Fisksätra

Blandat: såväl snö som hängen på hassel

och björk

Det blev vinter till slut - måtte den

snart ta slut också!

Om en månad bör de första ringduvorna

landa på åkrarna

(Intryck av vandring mellan Tenntorp och Fisksätra den 26/1-12)

Isbildning

2012-01-28T18:45:00.000Z

Vågor tjocknar
Värtan fryser
Is vid stranden
rasslar svagt.

Truten lyfter:
is i näbben
Istapp gnistrar:
vintersol.

(1994-01-29)

Högt och lågt

2012-01-21T09:36:00.002Z

Höga är husen -
solen går högre.

En grön ballong
dunkar sorgset huvudet i gatan.

Rucklare

2012-01-17T18:16:00.002Z

I den snattrande gräsandhopen står en häger,
orörlig, på ett ben,
dystert stirrande över Riddarfjärden
som en gammal rucklare efter sista festen.

Kustland i augusti

2012-01-15T20:48:00.002Z

Jag minns den isslipade jämna hällen,
bergarternas skiktningar och skiftningar.
Vem har sagt att grått är fult?

Som ljudet från tunna fiolsträngar,
entonigt spelade långt borta,
hördes myriader små insekter under tallen,
medan bräckvattnets vågor, knappt märkbara,
gled över stenar och sand.

Sommaren hade tagit en paus
i vandringen mot höst,
lät svalorna virvla i lufthavet
burna av en stilla bris.

Skördeanden väntade i gulnande sädesfält.
Ett rådjur sprang mellan träden,
dock utan rädsla eller brådska.
Sommaren hade tagit en paus.

Så rinner helgen bort

2012-01-14T15:56:00.000Z

Så rinner helgen bort

i det som nu helger rinner bort i –

vad det nu kan vara –

ett tomrum som slukar det helgska

och någon annan stans

spottar ut en vardag.

Spetsnäst

2012-01-14T14:57:00.000Z

Spetsnäst
glor stenen under lugg
bort över heden mot sjön.
Hur många år
av vita hjortronblommor
och vita snöfall
har rört ditt tunga sinne?
Står du där på post
än när isen återvänder
och med en vårdslös gest
ger dig en ny plats i livet?

Vid denna tid på året

2012-01-11T20:05:00.000Z

Vid denna tid på året kan man se mot solens

blekröda flamma lågt över taken.

Rökarna stelnar i den isblå kuben av luft

som höjer sig över Stockholm,

genombruten av Erstas klockor. Deras toner

faller som iskristaller mot Strömmen.

Det är vintern: en långsam andhämtning,

en eftertanke mellan kala träd

en utsikt att betrakta. Drivande isflak därute,

fåglar på vattnet, i träden.

Ensam i den isblå kuben står fotografen under

sin svarta duk och ser mot Nybroviken.

Ett ögonblick låses fast, en kvadrat fångas och skärs

ut från vintern när den är som vackrast.

Att inte måsarna fryser till is och faller döda ned

ur sin bleka himmel!

(Skriven 4 januari 1987 när det tydligen var en rejäl köldknäpp i Stockholm!)

Kilskrift

2011-12-30T14:28:00.001Z

Klövspår
gör kilskrift:
rad av tecken
i frusen åkerlera.

Förra året låg snön meterdjup här.
Nu är plogfårorna öppna mot himlen.

I skogsbrynet ropar en korp.

Jag följer teckenraden,
hör porl från bäcken.

Det är några månader kvar
till vipor och lärkor.

Tecknen är tysta.

Evighetsarbete. Vintersolstånd

2011-12-21T06:00:00.000Z

Vintersolstånd

Åter vidtar Sisyfosarbetet:

Från vinternatts svarta hål

Baxa solen högst på himlen!

Stockholmsrim

2011-12-20T16:01:00.000Z

Löven faller som snö mot marken;
Snart skall snön börja löva ned.
Frosten skall täcka grenen och barken
på varje buske, på varje träd.

Vintern skall vitna skogen till dvala
Lång blir sömnen för alla träd.
De vaknar till vårdagar, mindre svala,
När solen åter står mäktig och bred.

(Om man låter 'träd' uttalas som 'tred' så rimmar det på 'ned' och 'bred', och blir så kallade stockholmsrim.)

Ännu ett mord

2011-12-20T10:44:00.000Z

Den kvällen
hade himlen märkliga färger.

Det blåa
gled över i violett

som så småningom
djupnade till tung rosa;

Himlen
breddes ut - en blodig duk.

(Antagligen skriven under den tid Lasermannen var i farten och Folkhemmet kantrade i ett svärm av kulor från ny liberalism och Ny Demokrati)

Vargarna på Skansen

2011-12-19T17:50:00.002Z

Strindberg skrev om vargar på Skansen
Hur gråbenen ylade på sitt berg
Nosen i vädret, sitter på svansen
Tjuten går rätt genom ben och märg

Idag hörs ulvarna åter från fängslet
Den gråa klippan vid Djurgårns strand
Vargarnas rop går högt över stängslet
Når oss, och sätter hjärtat i brand

Sommarmeditation

2011-12-19T10:12:00.000Z

Här kan man sitta och meditera

när moln drar förbi i långsam lunk.

Sitta och titta och reflektera -

ta ur sommarbägar'n en klunk

av livets vatten (med låg alkoholhalt)

när trutarna gastar för fuller hals.

Månne livet en dag gör vrålhalt,

men nu dansar humlorna sommarens vals!

"Hej"

2011-12-09T12:57:00.002Z

"Hej" ropar barnet till ekorren

Någon andas

2011-12-09T12:56:00.002Z

Jag hör någon andas

långsamt och tungt

som en sovande

långt borta

Men här är jag ensam

med rödhakesång,

vågor mot stranden

och vråken i skyn

I skogen drar nordan

Sol i sydväst

Mänskor syns ej vid vattnet

Andningen hörs alltjämt

Stubbe kokar över

2011-12-09T12:07:00.002Z

Stubbe kokar över

av bubblande mossa

Sten vräker sig

valrosslikt

Profetia 1993

2011-12-09T12:04:00.000Z

Jag ser det tydligare nu:

Nordamerika faller:

Brottet har redan skett vid Panama

Inget håller den väldiga tyngden kvar!

Mexico dignar under den uppsvällda massan

Spricker kanske vid Tehuantepec-näset

Medan Sydamerika stiger

En färgskimrande bubbla

Nordamerika faller

Ingen vet vart

Ingen bryr sig

Atlantis förtörnade gudarna och sjönk i havet

Så faller också Amerika

Vattnet döljer liket

(Skrivet 1993 efter att ha sett de amerikanska kontinenterna på jordgloben.)

Något att vara stolt över?

2011-12-08T20:27:00.000Z

Så går vi mot nästa krig

Där finns kanonmaten

Och gamarna

Här finns de feta fakturorna

Dagens Nyheter: Svensk vapenexport slår rekord

Årstaviken

2011-12-08T20:25:00.002Z

Årstaviken
Blank som en välputsad tenntallrik
Årstaskogen är också tallrik
Talrikt står där tall vid tall.
Grönsiskor svirrar i strandens alar
Snabba, oroliga
Det känns som vår
Vatten rinner nerför klipporna
Det är Lucia nästa vecka

Övervakare

2011-11-24T15:37:00.001Z

Arkturus, pricken till höger på bilden, är ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Björnvaktaren. Man ser den även inne i Stockholm nu på vintern om man ställer sig på en mörk plats.

Novembernatt

Arkturus ser över min axel

Björnvaktaren

November - haiku

2011-11-13T17:38:00.000Z

Bortom ljusfloden

De sista röda löven -

Novembermörkret

Den ugglande uven

2011-11-06T12:19:00.000Z

Det sitter en uv av plast och ugglar -
i Pålsundskanalen håller den vakt.
Att skrämma måsar från båtar och bryggor
kanhända ligger i plastuvens makt.
Men inte skall mäktiga hoanden höras
runt Långholmens branta klippor och stup,
uven kan bara tyslåtet grubbla
och orörlig stå där i nattens djup.

Alla helgons dag och natt

2011-11-05T20:27:00.000Z

Lågor

Minnen

Så går tiden

I nattens arkiv
finns våra minnen,
registrerade och samlade,
vart och ett i sitt fack.

Stenen - tanken

2011-10-29T21:47:00.002+01:00

Stenen

hopsjunken

grubblande

fyller lördagskvällen med närvaro,

sjunker inåt

av egen tyngd.

Längst därinne

finns en tanke.

Avskiljd från det andra

ruvar stenen sin tanke.

Känn stenens ömhet.

Känn omsorgen

om detta enda

Trötthet

2011-10-29T21:46:00.002+01:00

Trötthet, blundar

Min flotte glider mot andra stranden

medan månen söker nattkvarter

i ett mörkt hotell.

Låt drömmarna bygga ett rike.

Låt morgonen höja en sol.

Låt mänskan bli mänskans like

För evigt, från pol till pol.

Dimma

2011-10-29T21:45:00.002+01:00

Ett hav av vit dimma lik sjudande mjölk

har översvämmat åkrarna, bara

enstaka tallkronor sticker upp -

landskapet får plötsligt kinesisk ton,

breder ut sig som en sparsmakad

tuschmålning på sidenduk

Jag plockar blåbär

2011-10-29T21:45:00.000+01:00

Gammal sak från 1994. Tror faktiskt att en värmländsk poet vid den tiden hade skrivit en diktsamling om inget alls.

Jag plockar blåbär.

Bara lite.

Åskan drämmer till i öster.

Vet, det här skulle kunna vara ett poem

av en värmländsk bygdeskald som skriver

om inget alls, bara

att han plockar blåbär.

I drömmens järnvägsstationer

2011-10-29T21:43:00.000+01:00

I drömmens järnvägsstationer
är det skymning och natt -
egendomliga tåg kommer och går.
Du är passagerare
eller vandrar på perrongerna,
ut bortom asfalt och grus
där aftongrönska finns.
Det är ett samhälle,
helt litet,
och snart står du bortom det sista huset.
Eller är på tåget
som rusar bort från stationen
men ändå finns kvar,
eller kommer till en ny station
som är likadan som den förra.
Kommer du inte närmre dig själv
för var resa,
som om du är det planetsystem
som kretsar runt den sol
som är dig själv?
Kvällsljuset utplånar detaljerna.

Löv faller

2011-10-26T12:38:00.000+01:00

Löv faller

som mina stunder

Ruttnar

Glöms

Förskjuten? - Stagnelius

2011-10-19T12:27:00.001+01:00

När jag såg denna apa på ett fönsterbleck på Brännkyrkagatan, Stockholms Söder, tänkte jag: "Är du kanske förskjuten av världen, stackars liten?" Men så noterade jag att fönstren tillhörde en religiös församling. Kan det ändra saken? Jag mindes en rad av Erik Johan Stagnelius:

Förskjuten av världen, men icke av Gud

Fast i Stagnelius' originalmanuskript står det:

Förskjuten av världen, förskjuten av Gud

Detta har dock någon, kanske Erik Johans prästerlige fader, ändrat till "men icke". Den snaskiga titeln på dikten, Till förruttnelsen, fick dock hänga med till eftervärlden! Låt oss hoppas att åtminstone någon högre makt är denna lille apa till hjälp så den inte behöver sitta där på fönsterblecket i ur och skur och frysa!

När jag bläddrade i häftet med Stagnelii dikter (FIB:s lyrikklubb, lilla serien nr. 22, 1976) hittar jag följande intressanta rader, i dikten Kärleken och landet:

Om mänskan alltid så i helig oskuld levat,
och brottsligt efter guld i bergets avgrund trevat
och tornande palats ej höjt mot himlens sky -
ej världen skallat då av vapenbrak och gny.
Ej Moskvas rika slott gått upp i rök och lågor,
kosackens djärva häst ej druckit Seinens vågor,
med staven i hand och rosor kring sitt hår
Napoleon gått i vall på Korsika med får.

Inte illa skrivet, fast det kanske är lite svårt att tänka sig den store Napoleon som rosenbekransad fåraherde på Korsika!

Tomhetens tid

2011-10-08T12:11:00.002+01:00

Tomhetens tid - så bedrägligt fylld

av frånvarons närhet

Kärrsångaren rör sig tyst i vassen,

tills sången plötsligt hörs igen -

ett hån mot denna tomhet

I rummet av vatten, vass,

alar, tysta änder,

är en frånvaro som märks.

Något har dragit sig undan.

Törnskateungens vattrade bröst

kanske bär en flisa av detta

Ett motiv utan tavla

2011-10-08T11:52:00.000+01:00

Ett motiv utan tavla

Hav, flödande rikt

Blått vatten utan bild

Rinnande, allt blåare

van Gogh-nervösa vågor

En lykta utkladdad i blåsvart kväll

Vågvippande reflexer

Till slut målar tavlan sig själv

Torn driver bort med moln

2011-10-08T11:06:00.000+01:00

Torn driver bort med moln

som färgats rosa av aftonen

när solfalken lyft sin brinnande vinge.

I den eviga förkolnadens pansar

vilar drömmen om morgonen

när den vandrar långt borta

på stränder där ljuset nyss nått.

Nu sjunker havet undan

och vi kan gå genom porten

till gator gröna av tång,

vita av marmor

och lyssna till klockorna.

I mörker sjunker de onda männen

och mals till sandkorn

av nattens kvarn.

Tornen driver bort med många vimplar

med ryggen mot det mörker

där så mycket tomhet finns,

medan vi samlas på stadens torg

och lyssnar till morgonens klocka.

Kall höstkväll; möte

2011-10-07T18:40:00.000+01:00

Kall höstkväll; möte

Talare hånar Carl Bildt

Oljeborrar går

Oktober-gny

2011-10-04T14:18:00.002+01:00

Härinne spelas blåsinstrument på radion

Milda toner från de pudrade perukernas tid

Ute hörs en annan ton, dov, klagande,

tränger in genom fönsterspringan.

Det är som om världen sitter någonstans

i oktobermörkret, hopkrupen i kölden,

glor mot en molnig himmer och bara gnyr.

Inga stjärnor till tröst, inte ens en eld.

I morgon kanske elden kommer.

2xfåglar

2011-10-04T14:15:00.002+01:00

Den egendomliga fågeln

rör sina vingar i mitt bröst

Kanske lyfter den

Lämnar sin lavgrå gren,

möter en blå himmel

av blänkande klarhet

Steglitser, ett par,

med västar i pastell

tar tistlarnas frön

för givna

Och så tändes de första fyrarna

2011-10-04T14:13:00.000+01:00

Och så tändes de första fyrarna

mot vätemolnens fond

Ljuset sträckte glänsande armar

genom rymden

Tankfulla gudar

betraktade den nya världen

tog sina nya länder i besittning,

medan en jätte

stilla vandrade bort mot mörkret

Äääh, var det där ... Gud!?

2011-10-04T14:11:00.000+01:00

Och så hände det något:

Himlen öppnades

Hornfanfarer ljöd

En gubbe med röd näsa

tittade fram bland molnen -

och lipade

Nu får björkarna ränder av gull

2011-10-02T21:56:00.002+01:00

Nu får björkarna ränder av gull
och ärlorna fylls av oro:
till nya stränder, för värmens skull,
utan svek eller otro
far de små liven till Nilens strand -
den stora floden vid öknens rand -
där mat i mängder ger ärlor hull
och kanske kraft för ännu en kull!

Rim och haiku

2011-10-02T21:54:00.003+01:00

Innanför pannans lober
växer mentalt ett sorts oktober
i takt med hösten växande svärta:
inne i själen känns en sorts smärta
när bladet av höstvinden får en skjuts
och faller sorgset i markens smuts

Oktobersmärta
Det blir värre framöver:
Eländs-november!

Först var det rim,
en haiku så:
så kan det gå
när int' haspen är på!

Höst

2011-10-02T21:54:00.000+01:00

Nu kryper hösten

ända ut i bladens spetsar

i spaning efter tid som gått -

och löven faller

tiden flyr

hösten ... oktober

Ljus över Söder

2011-09-23T19:23:00.000+01:00

I vördnad och uppskattning,

böjer gatlyktan sitt huvud

inför fullmånens prakt.

"Varför tvista om företräde,

det kan jag verkligen inte göra.

Ditt ljus är störst,

fast vi lyser ju båda

med ljus som kommer från annat håll!"

"Du har rätt" säger månen.

Vi är ljusets bärare,

inte dess skapare.

Så låt oss därför fridfullt

och utan åthävor

bringa någon upplysning till denna kväll,

var och en efter sin förmåga!"

Rödbruna ryggbrutna uthus

2011-09-22T16:44:00.001+01:00

Rödbruna ryggbrutna uthus

rankiga, gistna

vid åkrar där kråkor äta

jordbrukets överflöd.

Fältens tomhet och tystnad

syns från tåget

tills visslan väcker

en vemodig ande någonstans.

Montgolfièrer

2011-09-22T16:43:00.000+01:00

Vid den tiden höjde sig montgolfièrerna i skyn,

ljudlösa, likt ugglor vars stumma vingar

smeker natten

Montgolfièrerna trädde fram inför stjärnornas

och de kosmiska molnens ögon

Mänskligheten ser bara den gnistrande stjärnhimlen

en gång

Gudarna ser den alltid

(Montgolfièren var den första typen av varmluftballong, i princip en stor tygpåse som man eldade under så att den lyfte sig samt vidhängande korg. De ballonger som åker omkring över Stockholm numera är också av den typen, med varmluft som förs in i underifrån. Fast numera har man värmekällan med sig.)

BRASILIENS KUST

2011-09-22T16:04:00.000+01:00

Den brasilianska kustens vassa vinkel

vidöppen för allt som flyter in

låt isbergen falla

låt dem falla över skogarna

papegojorna, aporna flyr

tjattrande hyddor

spruckna generaler

oceanen talar

med strömmarnas starka tvång

SYDAMERIKA står det på kartan

den stelnade globen

orörligt blått pappershav

Europa finns ej mer

Zarathustra har virrat en sista gång

runt den brokiga kon -

jaguaren sveper sin stjärnmönstrade natt

över Sydkontinentens skuldror

TUNNELBANAN LÄCKER – VATTNETS MAKT

2011-09-22T14:52:00.000+01:00

Tunnelbanan läcker

Sprucken betong

Rinnande smutsigt vatten

Rännilar över golven

Dropp genom taken -

spräng det usla huset^¹

detta är inte Tihuanaco^²

och den krypande fukten sträcker

sina obetvingliga fingrar

tänjer obetvingliga tentakler genom

sprickande betong

sprickande urberg

1 Ett uruselt hyreshus - bara några tiotal år gammalt - i Göteborg skall sprängas. Det lönar sig inte att rusta upp det.

2 I de värsta jordbävningsområdena i Sydamerika har indianerna byggt hus som nu stått bortåt 2000 år

Tundrakatt

2011-09-22T14:38:00.001+01:00

Vintern har krupit ihop

som en ruggig katt

en stor katt hugger klorna

i Svithiods vintermarker -

ligger där och väntar orörlig

fryser allt till is

med stora

gula

ögon

hugger klorna hårt i tjälen

tundrakatt

HÄST MOT RÖD MÅNE

2011-09-22T14:32:00.000+01:00

(Inspirerad av "Den flygande hästen från Gansu" som var med på en utställning med kinesiskt arkeologiskt material på Östasiatiska Muséet i mitten av 1970-talet.)

Häst mot röd måne

rastar hoven

på bronssvalans rygg,

rusar fram

i blånande rymd.

Drakhäst

flygande drake

aldrig vilande väsen

fruset fast i icke-vilan

för alltid flyende

över Gansus slätter.

Vem stöpte den himmelska hästen?

Vem lät sina drömmar löpa

med hovar av glänsande brons?

HIMLEN VITNAR

2011-09-22T14:25:00.000+01:00

(Åttonde januari 1985, en iskall förmiddag, gick jag över Västerbron)

Himlen vitnar;

är det blodbrist, vrede, skräck?

Solen pulserar,

blir skiftande former i gulrött:

än apelsinklyfta

än halvcirkel

päron

eller

en perfekt cirkel skuren med rakkniv ur himlen

Dagboken

2011-09-22T14:15:00.002+01:00

Dagboken

kanske säger:

Dålig dag,

ännu mer regn

denna regniga sommar.

Igengrått och mörkt fast det är förmiddag.

Måste tända ljuset

för att se vad jag håller på med.

Dagboken suckar

över dagens sorger

men ler åt en mognande körsbärstomat

som rodnar på sin kvist i fönstret.

Från radion hörs toner

och övertoner -

regnet slår sakta

någon sorts rytm mot fönstret.

Radion spelar indisk musik.

Nu börjar en indier sjunga också.

Vem trampade katten på svansen?

Dagboken fäller samman sina pärmar.

Drömmer.

Här kommer vårvindar

2011-04-28T10:17:00.000+01:00

Här kommer vårvindar

Ostyriga små troll

virvlar runt med löven

gör oreda i fjolårets gräs

sticker svansarna i vinterns sista drivor

dansar runt med glada skratt

Många små troll
dansar i ring
runt vårens första sippa!

Återgång

2011-03-22T16:30:00.001Z

Så är floden
åter vid sin källa

Så står vi åter
på stranden av havet vi korsat

Vindarna söker sina hem
i världens fyra hörn

Ljuset faller åter
mot sin gryning

Skymningens grå flaggor

2011-03-18T09:58:00.001Z

Skymningens grå flaggor

- trötta -

lutar sig mot ett sista flyktigt moln -

fåfängligt måhända,

om vinden inte stillnar

och ger vila

GÖSTA BOHMAN

2011-03-13T18:05:00.000Z

(Här är några rader som jag skrev redan 1985. Av någon anledning är de fortfarande aktuella, fast det idag handlar om att personer inom Svenska Kyrkan har kritik mot hur folk drabbas av Försäkringskassans ändrade arbetssätt. Då som nu har protester kommit mot att kyrkan utövar en del av sitt budskap, nämligen det där man står på småfolkets sida och kritiserar de makthavande. Ingressen 1985 såg ut så här:

I en predikan kritiserade biskop Stendahl [han var biskop i Stockholm då] de skatteflyktingar som rymmer ur Sverige med sina miljoner. En reflexartad ryckning gick genom förre högerledaren G. Bohmans spattiga gammelmanslekamen, han skuttade fram och började kritisera - Stendahl!)

Senilium tremens!

Du gamla spattiga kamel:

hänger och kränger vid Nålsögat

som en rikeman vid Himmelrikets port.

Har du sett till Jesus på senaste tiden, gubbe?

Osams

2011-03-06T15:23:00.001Z

Havsörn

Gråtrut

Osams

(Jag är dålig på poetisk teori - kan detta månne räknas som en jamb? I alla fall syntes söndag morgon en gråtrut jaga en havsörn över Söder, Stockholm. Örnarna flyger ofta rätt över stan, och då blir måsarna sura.)

(PS. Enligt säker källa torde detta snarare vara spondé än jamb. DS)

Grubblande kråka - haiku

2011-02-13T15:49:00.000Z

Grubblande kråka
betraktar Riddarfjärden.
Snö - melankoli

Vinden far upp

2011-02-11T18:35:00.002Z

Vinden far upp genom himlen
sätter sig på stjärnornas tron
sprider mörker
silar natten genom fingrarna -
den faller mot fönsterblecket
nattens bläckhorn fylls

REVOLUTION

2011-02-11T18:34:00.001Z

När du slår spelet över ända
river reglerna i bitar
sorterar pjäserna på nytt
och jagar motspelarna på flykten:
det är din myndighetsdag!

Natten när mor dog och vi satt sovande vid hennes säng

2011-02-11T18:33:00.001Z

Du gick medan vi sov.
Utan att öppna eller stänga dörren
steg du upp från sängen, från morfinets sömn
och du gick.
Om det fanns en annan dörr
såg vi den aldrig.
Jag bara hoppas
att du möttes av en vänlig hand.

Kontinentalförskjutning

2011-02-11T18:32:00.000Z

Atlanten vidgas
Amerika glider bort
De drucknas skepp
driver mot avgrunden

Tystnad

2011-02-11T18:30:00.002Z

Tystnad i rummet
måndag eftermiddag

Har jag varit här förr
i detta rum?
Sett upp mot taket
Sett fönstret
och lyssnat till en tyst eftermiddag

Smälter maten
och lyssnar till klockan
som flitigt
drar tidens lass

Ljud från gården
Ljud från gatan

Här står Tystnad
och vaktar sitt pass

I Rameaus rymd

2010-12-31T19:28:00.000Z

I Rameaus rymd

Midvinterns iskristaller

bildar musik

Les Indes galantes

Dröm om välsignade stränder

lång borta i Indiens Coromandel

Om ädla furstar

med fläckfri vandel

Och tigrar med glittrande tänder

Dröm i Rameaus rymd

Skämtan med herr Nilsson

2010-12-24T08:16:00.000Z

(Den här lilla dikten publicerade jag redan för ett år sedan, men på annat ställe, och jag gillar återbruk, så här kör vi den igen!)

Skämtan med herr Nilsson

Här går herr Nilsson med fjärrstyrd blick:
julbordet är i sikte
med Jansson och skinka och inlagd sill,
och därför hans främsta plikt e'
att äta och dricka med måtta och sans
så kroppen inte far ur sin balans -
det räcker med blott en nubbe
för julfrid åt denne gubbe!

Därmed är det färdigbloggat denna julafton. God Jul därute i stugorna!

Julen snurrar penningkvarnen

2010-12-18T09:25:00.000Z

Julen snurrar penningkvarnen
men för alldel: tänk på barnen
och på alla krämarmuppar
som nu gal som galna tuppar.

Handeln vilt amoken löper
allt till kassasaldon stöper:
reda pengar, kontokort,
hit me' alla stålar fort!

Julen tappar vett och sans
fly till Landet Ingenstans!

Vinterkväll

2010-12-08T10:54:00.001Z

Vinterkväll:

blödande kopparplåt,

indigoränder,

fält i gulockra

som övergår i violett

för att slutligen försvinna i nattens pariserblått;

stjärnklar väntan

på vitnande gryning

Öar

2010-12-08T10:43:00.000Z

Över horisonten i sydväst,

glittrande i kvällssolen,

hänger en liten arkipelag

av vitgrå moln,

en armada

av stilla farkoster

Gud är en grön elefant

2010-11-21T18:45:00.002Z

Gud är en grön liten elefant
som bor i ditt högra öra
och sjunger små visor med pipig röst,
men lågt, för att inte störa.

Men härjas världen av storm och gny
och åskmolnen ligger tunga
så ropar den lille "usch och fy"
och vill inte mera sjunga.

Då får du gå ut på promenad
och lyssna till vårens fåglar,
för då blir lillen så pigg och glad
och lossar igen på sin tunga.

Ja, gud är en grön liten elefant
som gömmer sig blygt i ditt öra
och inte så gärna tittar ut -
den skall du inte störa!

Höstlöv i vattenfärg

2010-11-12T12:28:00.000Z

På somliga träd

är höstlöven tunna

målade i vattenfärger

genomskinliga

genomlysta

som en gammal människas ansikte.

Tre dikter om höst på väg mot vinter

2010-10-31T11:52:00.001Z

När löven gulnar och glesnar

och ruttnar på marken -

till slut

blir åldrandet mindre skönt.

Hösten glider bort mot isiga nätter

Allt skall frysa -

vi kan bara se stjärnornas kalla ljus

och vänta

vänta

Vara främmande i en värld

som inte är vår

II.

Jag tänker mig en vår

en försommar

I den kvardröjande kylan

spricker knopparna

En morgon

hörs den första lövsångaren

III.

På björkgrenar rinner löv som gull

och faller, blir snart till ny fin mull

men först, för att ej Naturen förtörna

löses de upp, blir till björklövsförna

där maskar, kryp samt jordbakterier

ständigt har fest och mordslaktferier -

allt åker runt i årstiders varv

där kom en koltrast och nöp en larv!

Blädderbladder

2010-10-07T20:22:00.001+01:00

Brådskande
bladar
blåsten
blaska:

"Inte mycke' å läsa här!"

Haikuvarning: fallande kastanjer!

2010-10-05T21:02:00.000+01:00

Se upp! Tag på hjälm!

Hårt faller nu kastanjer

mot huvudet mitt!

(Ja, det var nära ögat, men jag klarade mig i alla fall. Men tusan vad det smällde när de slog i marken!)

Kosmiska handlingar

2010-09-11T15:09:00.000+01:00

I.
Att vika samman himlen
som en näsduk
och stoppa den
i bröstfickan.

II.
Att för ett ögonblick
fälla ut en gnistrande solfjäder,

tusen sinom tusen solars ädelstensglans;

med ett svep
förtrolla allt
till ett universum
med färger
långt bortom det fattbara -
och så åter fälla samman solfjädern,
stoppa den i fickan,
gå.

Slutsnackat

2010-09-11T15:04:00.000+01:00

(Angående alla de där som går med telefonen vid örat hela dagen och inte verkar göra något annat än att snacka ...)

En dag har du pratat för mycket
Det kommer ett meddelande:
Du har använt hela din kvot för denna månad.
Resten av månaden får du bara använda femtio ord per dag!
Då kanske det blir mindre tomt prat?

Haren vid Konradsberg

2010-08-21T14:06:00.001+01:00

Utanför Konradsberg
sitter en hare stilla och begrundar något

Kanske den lyssnar till
"Sensommarnätter" av Wilhelm Stenhammar
(i en MP3-spelare gömd i de spända öronen)
medan solen sjunker
bortom Ulvsundasjön?

Ovanför
drar en gul luftballong förbi

Kvällsbris

Och haren som stilla begrundar något
med nacken mot solnedgången

(Anmärkning: Konradsberg är numera Lärarhögskolan i Stockholm, knuten till Stockholms universitet. En slottsliknande byggnad från 1800-talet som ursprungligen byggdes som sinnessjukhus. "Man har byggt ett slott åt dårarna" sades det.)

Vinterdikt (i förväg)

2010-08-21T13:57:00.000+01:00

Det är för tidigt för vinterdikter kanske, men här är en som kom för mig förra veckan. Jag gick bortom Gröndal i Stockholm och fick plötsligt syn på något som verkade vara en silvertärna som jagade ute på Mälaren mellan Ekensberg och Stora Essingen. Silvertärnor ser man bara under flyttsäsongen i Stockholm, så om jag såg rätt så var det en som var på väg söderut (till Södra Ishavet - en lång resa) och därmed gav förebud om den annalkande vintern. Det fick mig inte på särskilt gott humör, däremot kom denna dikt för mig:

Snart sätter vintern sin feta häck

på Nordens frusna länder:

fram med halsduk och vintersmäck

för snart får man hacka tänder!

Allians?

2010-07-26T20:41:00.001+01:00

Blad

Tillsammans

Rödgrön allians?

Vågor - hundar

2010-07-20T11:43:00.001+01:00

Vågor
löper som nyfikna hunder
över strandens stenar

När tistlar blir gamla

2010-07-13T18:24:00.002+01:00

När tistlar blir gamla
mjuknar de -

lyfter grå hjässor
flyger bort till ett annat liv

okroppsligt lätta
lyckliga

Berg

2010-06-23T11:46:00.001+01:00

Bergen är gamla elefanter
som lagt sig -
inte till sista vilan
utan i väntan på nästa uppbrott.

Ibland knyter berg och moln blodsband
Ibland skiljs de åt
Ändå finns de på samma planet
Och i sitt innersta
känner de sönderdelningens och sammanslagningens lagar

Ek och syrén

2010-05-30T13:05:00.001+01:00

Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?

Vid dess fot
syrenernas blå strutar

(Dikten är minst tjugo år gammal men fotot, som visar samma ek och syrén som dikten nämner, tog jag idag. De finns på en klippa vid sydänden av Liljeholmsbron.)

Gamla vänner på Årstafältet

2010-05-19T17:02:00.004+01:00

Hejsan, vi är gamla vänner.

Just det, vi är superkompisar.

Vi tycker om att vara tillsammans.

Ja, vi är verkligen nära varandra.

Det är skönt att ha en kompis att stödja sig emot.

Numera är vi lite gamla och skrynkliga.

Ja, men när man kan vara tillsammans och trivs gör det ingenting.

Vi vill alltid vara tillsammans.

KRAAAM!

Dans med tusensköna

2010-05-15T16:45:00.002+01:00

November är en gråtrist figur
som står och trycker i ett hörn

Medan maj bjuder upp
till blomsterklädd dans
Med tusenskönor
och tusen bönor
som dansar sta' genom grönskan i trans

Inställsamt löv

2010-05-13T18:27:00.003+01:00

Lövet
vet inte hur väl det vill vara till lags.
Vänder sig ivrig
vid varje vindkast.

Till slut är stordåden förbi

2010-05-13T18:24:00.001+01:00

Till slut är stordåden förbi

Fanorna läggs ned
inför den mur
som inte kan överskridas

Kanske själva universum är en myt

2010-05-13T18:22:00.000+01:00

Kanske själva universum är en myt

ett försök att strukturera ett större mysterium?

Som askar i askar ligger gåtorna.

Varje svar blir en fråga.

Kanske någon tänker denna struktur.

Vad händer om tanken går vilse?

Faller då stjärnorna från sina fästen

och blir dagg i gräset?

Blir de molekyler

i skogsmusens svarta öga?

När natten kommer

2010-05-09T17:39:00.000+01:00

När natten kommer
gör drömmarna en sväng runt Vintergatan
och faller sedan sakta
som gyllene regn till jorden.
Och Jorden ger frukt
låter plantor gro och växa allt högre
tills de lättar och flyger bort
gör en sväng runt Vintergatan…
Trädgårdsdrängen gräver upp landen
och förbereder en ny skörd

Väntans tid & vår

2010-05-09T17:36:00.001+01:00

En väntans tid, en väntans vår

när ängarna än ligga kala;

ej skönjes blommor i träd och snår -

i himmelen ej någon svala

Men gässen ge hals i en himmelsk plog

och myror gå ut att spana

vad vintern har gjort med deras skog -

lövgrön är vårens fana!

Livets ryggsäck

2010-04-29T06:18:00.000+01:00

När du är ung är livet en liten ryggsäck
nästan tom, som du inte kan få av dig själv

När du blir äldre kan du ta av den tunga packningen,
granska allt skräp du dragit med,
de trasiga sömmarna
fläckarna.

Men någonstans bland bråten kanske det finns
en syrénkvist
och en stilla sjungande lövsångare

Vid Ågestasjön en gång

2010-04-29T06:13:00.001+01:00

Skrattmåsar slår upp
som en näve risgryn kastade över sjön.
Varför så arga på en fiskgjuse?
Beckasiner bräker sig fram
i hetsig jakt över fälten,
plötsligt är det bråttom med någonting.

Under vissa årstider
springer allt benen av sig.

Dock finns undantag:
dold för världen
spelar rördrommen tuba,
sakta och tankfullt.
Det ligger en dinosaurie
och snarkar i vassen.

Från det här fältet

2010-04-29T06:08:00.001+01:00

Från det här fältet skulle man kunna se

hur långt som helst.

Men inte idag.

Sånglärkor stångar ännu förgäves mot molnen.

Rummet verkar slutet.

Gräset dött.

En bit bort i universum dör en stjärna.

Fast egentligen hände det för tretusen år sedan.

Då var det här fältet havsbotten.

När molnen skingras

kan man se hur långt som helst.

Förvirrade snöväder

2010-04-05T20:17:00.000+01:00

Förvirrade snöväder drar runt
och letar efter vintern.
Nu är det vår.
Rätt vad det är, så kommer stararna.
I den här delen av världen
är årstiderna ofta förvirrade -
särskilt så här års.

Jag? En sten?

2010-04-05T20:15:00.001+01:00

Jag? En sten?
Gott och väl.
Jag kan ställa upp med några likasinnade
och bilda ett stenparti
eller bli meditativt blickfång
i en japansk trädgård.

Jag kan klä mig mjukt och varmt
i mossor och lavar.
Eller stå som en seite
högt på ett mäktigt fjäll
och bara se moln och örnar.

Det kan komma en natt

2010-04-05T20:10:00.000+01:00

Det kan komma en natt

när eremiten reser sig och går

mot stjärnorna

med vandringsstav och halmskor

men ingen packning.

Det kan komma en natt

när frosten knastrar i gräset

och eremitens hjärta

är fågelns.

Det kan komma en morgon

när ljuset är ömtåligt

som det tunnaste glas

och isflaken

krossas i forsarna,

och ljuset stiger

till en oerhörd våg

som lyfter eremiten

bortom himlens gräns.

Skuggsnö

2010-03-29T08:50:00.002+01:00

Ett nytt ord för mig. Jag hittade det hos bloggkollegan Tomas Jonsson. Det låter poetiskt. Det måste utlösa en poetisk övning:

Skuggsnö är snö
på väg att dö

Skuggsnö
blir kramad av Gumman Tö

Och rinner bort
som en blöter sjö

Men kommer tillbaka
som nästårs snö

Har fått vår i knäna

2010-03-22T16:33:00.002Z

Till slut vill man bara stanna

Lyssnar

Solen leker med grönfinkar högt i lindarna

Benen rör sig långsammare

Rörelsen blir trögare

Himlen är blå och vit

Vinden hetsar runt ett varv - lugnar ned sig igen

Solen tar i så den nästan spricker

Benen bara vill inte ...

... står helt still till slut ...

... och man bara glor mot allting ...

Vad är det som händer?

- Jag har fått vår i knäna!

Är våren en krigare?

2010-03-14T20:54:00.000Z

Är våren en krigare?

- Nej, snarare såningsman
jordemor
trädgårdsmästare,
en herde som vandrar med hjordar av regnmoln,
en smed vars ässja glöder i himlen.

Våren bärs hit av en lärka
som sitter bland jordkokor
på en nyss snöfri åker
På dess vingar ryms inga vapen

Stockholms ström spelar crocket

2010-03-14T20:53:00.000Z

Stockholms ström spelar crocket

med stora blåvita isflak

som jagar nedåt i forsen

ut under Strömbrons spann

och där:

isflak fastnar på stenarna och blir

till en tavla

(årsklass 1913 kanske, gammal modernism)

och färger flammar upp

Lufttrycket faller, barometernålen glider sakta

motsols

Ibland fräser vinden till i ventilerna

Är det en aning av vår?

Molnen frågar inte

2010-02-25T09:53:00.002Z

Men när molnen inte stannar

och frågar dig om något

vad finns kvar att göra?

Däruppen far vinden bort

med kvalster, spindlar, sporer

och dessa moln

Som alltid vänder molnen sig bort,

sänker aldrig sig ned

för att fråga dig om något

En tystnad som före radion

2010-02-22T21:09:00.000Z

En tystnad
som före radion

Venus
drar långsamt förbi
den slocknande månens horn

Skulle man se närmre på himlen
skulle den väl te sig
som en guldfläckig stare om våren