torsdag 29 november 2012

Två dikter mot EG


Detta skrevs årsskiftet 1991/1992 när Sverige släpades in i EG (senare känt som EU), och allt skulle bli så bra, så bra ...

GYLLENE BOJOR

Akta dig!
Idag ger man dig gyllene bojor.
"Se hur vackert guldet glänser" säger man.
I morgon tar man bort guldet.
Bara kalla järnet finns kvar.
Och deras hånskratt.


MODERN QUISLING

Var syntes en quisling utan ideal
så höga, så rena? -   Han gjorde sitt val:

Hellre än kamp emot fiendens våld
trädde han villigt i deras sold

Sålde sitt land för en billig peng -
det passade gott att bli EG-dräng!

Dikter får rimmas i nyare stil,
ty Quisling skall rimma på Dinkelspiel!



tisdag 27 november 2012

Men korparna var tysta


Från diket hördes ljud, som toner från en xylofon.
Jag tänkte: hur kan vatten låta som trä?

Droppar glänste på kala grenar.
Föll med små smällar på marken.

Jag stannade och såg på en ek.
Den var väl i vinterdvala nu.
Drömde kanske om blåmesar bland sommarlöv.

Men korparna var tysta.

Om de ville flyga bort med alla onda drömmar.




V

Vinden tog sats
Vräkte fönstret upp för
Vädret -
Våldsamt hävdade
Världen sin
Vilja

Vårdslöst har någon
Visslat efter
Vind

måndag 26 november 2012

Vänta. Se tiden an.


Vänta.  Se tiden an.
Avvakta.  Invänta gryningen.
Alltid bida bland skuggorna.
Se tiden.  Hjulet.
Vänta.
Tills gryningen inte längre finns.

"Systemets entropi ökar
ju mer det studeras"

Eldögd gud betraktar Jorden
allt närmre
blåser med tanklös andedräkt
människor som torra löv -
var
finns lövens fria vilja?

I kaos finns bara kaos.

söndag 25 november 2012

Livet leker inte

Det är lördag
Livet leker inte

Livet är som en död fisk -
först flutit en stund vid ytan
med buken i vädret,
nu sjunker den långsamt mot botten

Kanske lika bra det

Lördag på den döende planeten

torsdag 22 november 2012

Brunt vatten som svagdricka


...  brunt vatten
som svagdricka
brusar genom dammen

Långt liden är hösten
Nötskrika kväker vilset

Gäss plogar väg
för vintern

Nationalekonomen Gäddkäft


Nationalekonomen Gäddkäft
Biter med små vassa tänder
Han filar helt visst tänderna
Och biter
Galna hundar biter också
Med orena käftar

Gäddkäft var spåman på tivoli
Tingel Tangel Tivoli
I kaffesump spådde han solsken
Regnet föll värre än någonsin

(Skrivet 1991 med viss ekonom i åtanke, alltså många år innan finanskraschen 2008 avslöjade den officiella nationalekonomins misslyckande.)

tisdag 20 november 2012

"Kråkan vet ingenting om lyran ...!



(Läser förordet till Aulus Gellius' "Attiska nätter" på Gamla stans tunnelbanestation, 9 februari 1991)

"Kråkan vet ingenting om lyran,
svinet intet om parfym"

Med frusna händer, läser ett förord
med valna fingrar i snöig blåst.
Gråväder, snålblåst i tunnelbanan -
må tåget komma att ta mig hem!

Fjärran från värmen i attiska nätter
finns orden kvar som en efterklang
av bildade romares lärda mödor...
Det dånar i tunneln av tåget hem!

I vagnen doftar det svagt av spyor -
säg, vad vet svinet om parfym!


lördag 17 november 2012

tisdag 13 november 2012

Hösten betraktar sitt verk



På en ensam bänk i solen
betraktar Hösten sitt verk
av kala grenar och fallna löv
med fläckar av nattens frost.

Molnen är borta. Morgonsol
ger löven ett gyllene sken.
Hösten kan smaka förvinterluft
och känna att verket är gott.

söndag 11 november 2012

lördag 10 november 2012

Saknad!



Lärkträd i november:
gult -
barren i mjuka gula borstar.

Tillfälligt:
ett par småfåglar
(talgoxar? blåmesar?)
jagar förbi.
Annars är det så tyst nu.

Tigande skog,
grå november.

Långt borta i världen,
någonstans syd om Sahara,
sitter en lövsångare
på en kvist och sjunger.

Du skall veta
att du är saknad!

torsdag 8 november 2012

"Till havet, I myster"


"Till havet, I myster".
Och vi grep våra offer
Skyndade lyckliga att tvätta dem i salta vågor.
Frihet från Tartaros' skuggor sökte vi
Och renhet i allt.
I vitt linne klädda gick vi så till Eleusis.
"Till havet, I myster"

Rödhakens makt


I. Rödhakens bröst
sänder sitt ljus mot solen

II. Rödhaken vänder sig bort.
Solen bleknar.

tisdag 6 november 2012

Dimman vid Lützen


Historia hamnar i glömske-pytsen:
men någon minns väl slaget vid Lützen.

In i dimman, som många vet,
red han som "med tiden blev tämligen fet".