NORRSKEN

Fågeln höjde huvudet

blickade mot norr;

spände vingarna

gled bort i natten.

Norrskenets slöjdans

med stjärnfälten,

stjärnbilders trygga

nattliga gång;

glansen från länder

där snö täcker marken

- fågeldrömmar

en midvinternatt.

Ensam skidåkare

vilar mot stavarna

ser mot norr:

lyssnar

till vintern,

vävs in

i nattljusens kokong.

Fågeln i kölden:

svart kors

mot fjärran ljus.

Anden

sluten i sig själv

breder manteln över himlen.

Du följer dess steg

sluter dig i dig själv

och omfattar Anden.

Skidåkaren stelnar.

Linjerna klarnar

och han möter fågeln.

Någon skall snida allt detta liv

i täljsten och blänkande valrossben.

(Julafton 1991)

Betraktelser efter novembers lövfällning

Lövet faller

i ensamhet
tvåsamhet
tresamhet

Ger mig en lätt puff på armen
Säger "hejsan, hejsan"
och faller vidare

Och så kommer nästa
och nästa
och nästa

November faller till marken
att sakta multna bort

Kanske ropar grenen
"farväl mina barn!"
till de fallande löven

Kanske löven svarar
"kära mor, nu gör vi en varm och fin
och dessutom näringsrik matta
över dina rötter
så att du kommer att må bra till våren
när våra nya syskon kommer!"

Troll betraktar ljus

Förundran;

två troll

betraktar ljuset