När tistlar blir gamla

När tistlar blir gamla mjuknar de
lyfter grå hjässor
flyger bort till ett annat liv
med okroppslig lätthet

MÅLAT LAPSKT LANDSKAP

(Jag har den där tavlan undanstoppad någonstans, har för mig att jag målade med temperafärger som ger en trevlig pastellton till det hela.)

Nu ser jag in i ett landskap
med en ensam ren vid en sjö
Isen bryter långsamt upp
Himlen vit av moln
Bergen på andra sidan sjön är disiga
Det kan vara vilken tid som helst på dygnet
Tidig midnattssol
strax före lövsprickningen
Kanske en ängspiplärka jäktar bort i vågflykt
över stranden
Kanske vinden kryper i lä bland stenarna
Renen står försjunken i raggiga tankar
Kanske den inte ens ser sjön

lägg tystnad och frid över landet

Väv in tystnaden i en dyrbar kokong
som sätts i floden
att föras bort som gåva
till andra trakter

Tag tystnaden och mångfaldiga
och sätt den som prydnad
på många gärdsgårdsstörar och grindstolpar

Gå med tystnaden hoprullad som ett varmt djur
i fickan
släpp ut den i en dunge
med vårgröna björkar

Se tystnaden få vingar
att flyga till den högsta eken
att betrakta världen
med ögon av nattlig ro

Låt tystnaden dra sig samman
som ett klot i sin egen päls
i ett stenigt gryt
på bädd av löv -
lägg tystnad och frid över landet!

"allt har blivit så litet"

Återbesök på en plats som jag inte varit på sedan jag var barn
Jag står och tänker
"allt har blivit så litet".
Ringduvor på fälten
på luftledningarna
ärleben i snabba löp
som tiden löper undan.
Allt krymper.
Skogarna blir dungar.
Jättefälten små åkrar.
Själva tiden verkar dra ihop sig.
Väggarna.

"Rena och uppvärmda burkar"

Att hälla upp sommaren
i rena och uppvärmda glasburkar
att förvaras mörkt och svalt -
Så finns det ändå något kvar
när årets sista blommor
är gjorda bara av frost.
Så finns något kvar.
"Rena och uppvärmda burkar"

Haiku i fri och bunden form

(Haiku i fri form:)
Dikter
Sommaryra fjärilar bland tistlar
Vingslag rubbar kosmos

(Haiku i bunden form;)
Pinkar i motvind
Det blir blött om byxorna
Detta är tråkigt

Klockan tre. Första måndagen i månaden.

Och så går larmet.
Klockan tre.
Första måndagen i månaden.
Sirenernas vrål
studsar runt mellan hus och klippor.
Pensionären på bänken
eller solbadaren på gräsmattan där borta -
ingen bryr sig.
Jag tänker en stund på tiden
när de här signalerna betydde något.
Kriget var nära.
Bara en knapptryckning bort.
Och så skulle svampmolnen stiga mot himlen.