Gesällvandring

Som en vandrande gesäll
från mäster till mäster -
så är sökarens väg.

Blott den mästare
är uppskattning värd
som sade:
"tvivla på allt".

Humlan dansar

Jag såg en humla

dansa på en sten

För humlan

kanske stenen var en scen.

Låt det väldiga trädet falla

Låt det väldiga trädet falla;
brytas, falla och lösas upp,
bli ett med den mjuka
levande förnan
och somna till slut
i mullens natt.

Vad rör det trädet
hur vindarna blåser,
om stormarna kommer
från norr och öst?
Det sover nu
på vänliga bolstrar
och drömmer
om trädens drömlösa natt.

I mellersta Norrlands midsommarnatt

Tanken finns därborta.

Nattfågel
i det dröjande ljuset.

Vingslagsmjuk natt
rör ängsullen

Värme och kyla
i dimslängig dans.

Bara ljuset i ett fönster,
och den gåendes otydliga skepnad.

Tanken
finns där som daggen
faller över igenväxningen


Fågeln ser det -
och något annat.

Fågeltankar
i mjölkörtens himmel -

där järnvägsspåren drogs fram igår,
och grusvägen döljer den vandrandes vemod
i mellersta Norrlands midsommarnatt.

En blick mot de blanka sjöarnas ytor
en blick mot den knäande ängsladans tak;
den stapplade hit i det grånande ljuset
och somnar nu in mellan dagg och sly.

Regnbågen

Regnbågen
stiger ur daggkåpans blad;
snön har redan smält
men inte drömmarna.

De är som blå och svarta vingar
i himlen


Bara en vinge kvar
att skyla himlen med
att färga skogen grå

Så växer drömmarna
som stenarnas mossa

En våg som kommer så stilla
att stranden aldrig vaknar

En mantel av stjärnor
täcker min väg

Hissarna stannade

Hissarna stannade -
och många hjärtan.

I bullret skrek man högre
medan hörseln dog bort,
tills en tyst hjälte kom.

Vintergatan
var ett töcken vid hans panna
och han lade sig ned och dog.

Ur kroppen växte träd,
en skog där blad och fjärilar
gladde fåglarnas ögon,
en skog där skydd fanns
för fredlösa,
och för betande hjortar.

Runt helgedomen
fanns flammande svärd.

Vem tröstar en trött rulltrappa

Världen av ord
blåser sönder;
kvar finns jorden.

En dikt: "Rulltrappans sång och klagan"
Sisyfos Rulltrappa
släpar nya laster mot höjden,
ned i djupet.
Vem tröstar en trött rulltrappa?

Universum - en hjärna?

En hjärna som kontrollerar allt i universum
måste vara stor som universum
Tänk om universum är en dator?
Som trycker på sina egna knappar
Som programmerar sig själv

Steglitsen

Steglitsen
böjer huvudet mot pastellfärgade fröhus.

En korp har ropat
men bara diskret för sig själv,
bortåt Lilla Skuggan.

En varm januari.
Isen har gått upp på Lappkärret.
”Det är oordning i himlen
och på jorden” säger människor.

När har det någonsin varit ordning?
Bronsålderns vinter -
där ser jag björktrastarnas konklav.
Oordning, javisst, men inte här.

Råttan råder

Döda svartråttors återuppståndelse

Vår tid

Döda råttors tid

Vår råtta

I talarstolen

Råttan i talarstolen

Pestråttan visar tänderna

Råttänder över Sverige

Råttskit i alla hörn

Vår tid är råttskitens tid

Saga

En morgon när solen sprack fram i öst
vaknade jättar i svearnas land.
Yrvakna raggiga vresiga tursar
blängde mot solhjulets väldiga brand.

Sedan, från steniga backar och moar,
såg de en stojande människovärld.
Stimmande skränande störande myrstack
uppblåst och fettstinn och övernärd.

Jättarna greps nu av väldig vrede
önskade bringa skränet till slut!
Började genast att kasta stenblock,
bombade världen förutan prut.

Kyrkor fabriker och feta banker
knäcktes av stenarnas jättekraft.
Tjuvpacket sprang för livet och flydde -
de andra gick hem och drack fläder-te.

Den lilla tallen

Den lilla tallen leker bergsbestigare
Den har klättrat upp på en sten
Någonstans skall man börja
Och stenen verkar inte ha något att invända
När stiger träden upp på bergen och ropar till himlen?
Nu talar de bara stilla

Frisk luft

...
kabbalistiska lärde satt och diskuterade
guddomens mest esoteriska aspekter

i deras fantasi steg lågor av gudomlig eld
upp i natten att förbränna allt orent
och syndigt

när ett råskinn klev in i rummet och röt
"fyfan, vilken luft!" och slog upp fönstret

och vinden kom in

och lågorna slocknade

och de kabbalistiska lärde flydde som en
tjattrande apflock med långrockarna
flaxande om skånkarna.

De sitter väl fortfarande i ett träd
någonstans.

Hajens ögon

Pigghajens ögon är inte verkliga
i vår verklighet

Ödleögon, ormögon, krokodilögon, fiskögon
finns i en annan verklighet.
Där är hajen den grå filosofen.

Vinterdikten

Vinterdikten -
en frusen fågel med frostiga vingar
som kölden tvingar
ligga lågt

Svenskarna fick aldrig flygunderstöd

Det här skrev jag redan 1994, när det på sin höjd viskades om en EU-armé. Idag finns svenskar under NATO-befäl i Afghanistan. Och i morgon?


Man kunde ju skriva något om...

Lasse, han blev skjuten i striderna
vid Eufrat-dammarna
Nicke som stupade utanför Alger;
Johan kom tillbaka från nånstans
och hamnade på psyket.

Svenskarna fick aldrig flygunderstöd

Morgonen sväljer Venus

Morgonen sväljer Venus:
en mogen frukt
på gryningens tunga

När världen var ny:
var fanns likmaskarna?
När världen åldras:
vad finns mer?

En väg.
Platt till evigheten.
Elak asfalt.

När du finns som en skugga
bland stenarna
en viskning, lövsångarmjuk -
var nöjd

Skäggdopping i vinterdräkt

Formad av is
i vinterns färger:
ett blekvitt spöke
med spetsig blick.

Fågeln bland vågorna
vrider sig, dyker.
Isdopping - skäggdopping
spöklikt vit.

Morgonen sväljer Venus

Morgonen sväljer Venus:
en mogen frukt
på gryningens tunga

När världen var ny:
var fanns likmaskarna?
När världen åldras:
vad finns mer?

En väg.
Platt till evigheten.
Elak asfalt.

När du finns som en skugga
bland stenarna
en viskning, lövsångarmjuk -
var nöjd

Svenskarna fick aldrig flygunderstöd

(Det här skrev jag redan 1994, när det på sin höjd viskades om en EU-armé. Idag finns svenskar under NATO-befäl i Afghanistan. Och i morgon?)


Man kunde ju skriva något om...

Lasse, han blev skjuten i striderna
vid Eufrat-dammarna
Nicke som stupade utanför Alger;
Johan kom tillbaka från nånstans
och hamnade på psyket.

Svenskarna fick aldrig flygunderstöd

Vinterdikten

Vinterdikten -
en frusen fågel med frostiga vingar
som kölden tvingar
ligga lågt