Ek och syrén

Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?

Vid dess fot
syrenernas blå strutar


(Några veckor senare hade syrenernas blommor fallit, men eken stod oföränderligt grön.)

Nattåg söderut - en svit

(När man lämnat Gällivare bakom sig och tåget far ner mot Boden raknar björkarna och landet blir annorlunda.)


Nattåg söderut
Björkarna raknar

Det känns
som den sydliga natten
redan samlar sig till möte
neråt Bottenviken

Renar på spåren
leker med döden -
fjärran åsar
gör landet blått

Lyft dig, tåg
och styr in bland stjärnor
som vimlar
bland Världsträdets grenar

Lämna bakom dig
de tomma vägarna
de sönderfallna husen

Lyft in i den sydliga natten
tills du möter
en vänlig planet på din väg
och stannar
att gå till vila


DET GAMLA LANDET

Jag åker tåg genom det gamla landet
där björkslyets upprorshärar
tränger upp mot spåren.

Dessa ändlösa skogar - vår själ,
vår flykt
som grå nattflyn
vår längtan mot de grå höjderna
där Sverige finns i tallarnas vård.

PÅ VÄG MOT BASTUTRÄSK

Vattnen är putsade till högglans

De speglar ett moln
med färg av rosenkvarts

Dimtussar och moln
som kokande mjölk
kryper in mot tvättlinorna

Någonstans ett öppet fönster

Någonstans ett ljus eller två
i sommarnattens egen ljushet

Bortom postlådorna vid vägskälen
finns en värld.

Vattenmöja

Kanske tio meter från stranden;
två vita blommor
Ur mörkret
kommer de, vaggar
i bräckvattenvågor

På klippan
knorrar ejdrar.
Beskäftiga ärlor
ilar till hjälp

dagen - en grå luffare

Vår tid
när dagen inte är mer
än en grå luffare
som en stund, bara,
stannar att vila staven
innan vägen
åter för honom bort -

vintersvart
kommer hans skugga
och dröjer sig länge kvar