Björn
lördag 29 september 2007
Jag lägger den här bloggen på is ett tag (för alltid?). I stället föreslår jag att de som är intresserade av mina poetiska försök tittar in här:
Där har jag ett eget litet fack bland otaliga andra amatörpoeter - och faktiskt många fler läsare än i den här lilla bloggen. Så jag kör där ett tag så får vi se hur saker & ting utvecklar sig. Välkomna till mitt nya vattenhål!
Björn
Björn
fredag 28 september 2007
En gud
En gud föll... ramlade ner... sån olyckshändelse!
så drulligt... det var nog ett hål i molnen...
tråkigt... måste se upp... slog sig en del...
linkar bort... fritt fall... misslynt...
svär... gnider axeln... det var synd... halkskydd...
vinkelrät bana mot jordytan... klantskalle...
inte vad man väntat... ont i skallen också!
så drulligt... det var nog ett hål i molnen...
tråkigt... måste se upp... slog sig en del...
linkar bort... fritt fall... misslynt...
svär... gnider axeln... det var synd... halkskydd...
vinkelrät bana mot jordytan... klantskalle...
inte vad man väntat... ont i skallen också!
torsdag 27 september 2007
onsdag 26 september 2007
Nu står någon mellan träden - höst
Nu står någon mellan träden
och höjer en osynlig hand
mellan mig och solen -
gör en osynlig skugga
som sakta väcker kylan.
Ännu vet inte träden.
De bara anar drömmar
som skall växa i vitt
tisdag 25 september 2007
Den ensamme målvakten
Den ensamme målvakten
mellan gråvita stolpar i skymningen
står stelt med hängande armar
och ansikte halvt nedsjunket mot bröstet.
Han ser ut i kvällsdiset
och det bleka lampljuset.
Väntar i tystnaden.
Spanar efter angriparna.
Där finns ingen.
måndag 24 september 2007
Skuggboxare
Har du sett molndansarnas sirliga
wushu-figurer gravietiskt röra sig
över grålila bergsluttningar?
Har du sett?
(Taijiquan - 'skuggboxning' - underavdelning av wushu)
söndag 23 september 2007
Därmed var gudarna döda
Det var tiden när universum krympt så mycket
att altt liv var dött - blott gudarna levde
och vred sig i plågor när förintelsen närmade sig.
Mörkret kröp in mot de döende stjärnorna,
vintergatornas ljusramper slocknade efter en
sista förtvivlad blinkning till ingenting.
Därmed var gudarna döda.
Och universum drog sig samman som en katt,
redo till språng
med spända muskler och ett skatt som fyllde Intet.
att altt liv var dött - blott gudarna levde
och vred sig i plågor när förintelsen närmade sig.
Mörkret kröp in mot de döende stjärnorna,
vintergatornas ljusramper slocknade efter en
sista förtvivlad blinkning till ingenting.
Därmed var gudarna döda.
Och universum drog sig samman som en katt,
redo till språng
med spända muskler och ett skatt som fyllde Intet.
lördag 22 september 2007
Diktonius' tystnad
När Diktonius blev gammal
tystnade han.
Orden behövdes inte längre.
Dikterna fanns ju.
Stod som tussilago bland snöfläckar
vid en grusväg om våren;
de radades upp
som sädesskylar och höhässjor
i solig skördetid.
Rymden klövs av Elmers ord
när de blev svalor,
och skygga duvor
långt inne i skogen.
tystnade han.
Orden behövdes inte längre.
Dikterna fanns ju.
Stod som tussilago bland snöfläckar
vid en grusväg om våren;
de radades upp
som sädesskylar och höhässjor
i solig skördetid.
Rymden klövs av Elmers ord
när de blev svalor,
och skygga duvor
långt inne i skogen.
fredag 21 september 2007
Bergens tid är inte vår
Bergens tid är inte vår.
Årstidernas gång
bryr dem föga.
Om än frosten någon gång
bryter loss ett block eller två;
de bryr sig inte.
Bara isen
ser de an med bävan,
hundratusen år av jättekraft
som bänder, bryter
slipar, sliter,
gör sandkorn av klippblock
och kullar av berg.
Årstidernas gång
bryr dem föga.
Om än frosten någon gång
bryter loss ett block eller två;
de bryr sig inte.
Bara isen
ser de an med bävan,
hundratusen år av jättekraft
som bänder, bryter
slipar, sliter,
gör sandkorn av klippblock
och kullar av berg.
torsdag 20 september 2007
Se! Nu vrids tiden fram
Se! Nu vrids tiden fram –
kugghjul för kugghjul
på vägen
som är det omänskligas.
Pendlars slag
och lods sjunkande i gravitationen.
Söndags svarta fåglar
flyger runt i det stora verket
utan att störa Tiden,
den tickar som en evig metronom
bortglömd av en forntids Musikmästare.
Kanske spelar någon dystra soli
på cello eller oboe,
eller på en flöjt av ben:
utanför de stora taktslagen
kan de aldrig komma.
Utanför Tiden
finns kanske svarta spöken
som lystet spanar in mot vårt Världsallt –
hit in kan de aldrig komma.
De kan yla mot sina egna månar,
aldrig mot vår.
I evig metronomtakt
hackar kugghjulen fram vårt Allt,
vår AllTid
kugghjul för kugghjul
på vägen
som är det omänskligas.
Pendlars slag
och lods sjunkande i gravitationen.
Söndags svarta fåglar
flyger runt i det stora verket
utan att störa Tiden,
den tickar som en evig metronom
bortglömd av en forntids Musikmästare.
Kanske spelar någon dystra soli
på cello eller oboe,
eller på en flöjt av ben:
utanför de stora taktslagen
kan de aldrig komma.
Utanför Tiden
finns kanske svarta spöken
som lystet spanar in mot vårt Världsallt –
hit in kan de aldrig komma.
De kan yla mot sina egna månar,
aldrig mot vår.
I evig metronomtakt
hackar kugghjulen fram vårt Allt,
vår AllTid
onsdag 19 september 2007
Skördevargen
När ugglan flög
hörde jag tystnaden
Denna natt
är full av myter.
Gudomligheten förklaras
i spindlarnas nät
och vattnen
Det är natt.
Skördevargen sover.
I vinternatten
drömmer han.
Drömmarna:
blåklint
linblommor
en augustisol
som torkar regnet och kylan
ur pälsen.
Vandraren ser Vargen.
Sedan länge saknad
kommer Vandraren åter.
I skuggorna står han,
själv en skugga,
stödd på staven.
Somliga viker för hans blick.
För andra viker han själv.
Dock inte skördevargen:
den vita vargen
som är godheten själv.
Skördevargen skrattar
slipar lien
slår
och skördar
som han vill.
Stålet är vässat
av bästa bryne
och biter
så lätt och fint.
Skördevargen
går på åkern -
en gumma med räfsa
följer hans steg.
(Angående skördeanden som varg, se James Frazers The golden bough)
hörde jag tystnaden
Denna natt
är full av myter.
Gudomligheten förklaras
i spindlarnas nät
och vattnen
Det är natt.
Skördevargen sover.
I vinternatten
drömmer han.
Drömmarna:
blåklint
linblommor
en augustisol
som torkar regnet och kylan
ur pälsen.
Vandraren ser Vargen.
Sedan länge saknad
kommer Vandraren åter.
I skuggorna står han,
själv en skugga,
stödd på staven.
Somliga viker för hans blick.
För andra viker han själv.
Dock inte skördevargen:
den vita vargen
som är godheten själv.
Skördevargen skrattar
slipar lien
slår
och skördar
som han vill.
Stålet är vässat
av bästa bryne
och biter
så lätt och fint.
Skördevargen
går på åkern -
en gumma med räfsa
följer hans steg.
(Angående skördeanden som varg, se James Frazers The golden bough)
tisdag 18 september 2007
Råttan råder
Döda svartråttors återuppståndelse
Vår tid
Döda råttors tid
Vår råtta
I talarstolen
Råttan i talarstolen
Pestråttan visar tänderna
Råttänder över Sverige
Råttskit i alla hörn
Vår tid är råttskitens tid
Vår tid
Döda råttors tid
Vår råtta
I talarstolen
Råttan i talarstolen
Pestråttan visar tänderna
Råttänder över Sverige
Råttskit i alla hörn
Vår tid är råttskitens tid
måndag 17 september 2007
HÖSTTERROR
Hösten drar fram som en färgsprutande
brigadmålare - skvättar gult på
björkarna, rött på lönnlöven
en färgterrorist på rymmen från
någonstans bortom polcirkeln kletar
ned trädkronorna alltmer för var dag.
Vem fångar den slemme? Vem griper trollkarlens
arm innan han gör sin sista magiska
gest och sveper landet i vitt!
brigadmålare - skvättar gult på
björkarna, rött på lönnlöven
en färgterrorist på rymmen från
någonstans bortom polcirkeln kletar
ned trädkronorna alltmer för var dag.
Vem fångar den slemme? Vem griper trollkarlens
arm innan han gör sin sista magiska
gest och sveper landet i vitt!
söndag 16 september 2007
Landsbygdsprogram
Landsbygden kräver detta:
ett antal osynliga lärkor i den blå himlen
några redlöst busflygande tofsvipor
sädesärlor springande zickzackvis i hagarna
röda ladugårdar och stall med små svarta otvättade fönsterrutor döljande ett mystiskt mönster
(och en eller annan ruta utslagen)
rostiga cisterner på en lagårdsbacke
ett trasigt bilvrak på en annan backe
morgontidiga traktorer på avlägsna fält
grusvägar som inramas av diken med hästhovsört och dyigt vatten
etc etc etc
ett antal osynliga lärkor i den blå himlen
några redlöst busflygande tofsvipor
sädesärlor springande zickzackvis i hagarna
röda ladugårdar och stall med små svarta otvättade fönsterrutor döljande ett mystiskt mönster
(och en eller annan ruta utslagen)
rostiga cisterner på en lagårdsbacke
ett trasigt bilvrak på en annan backe
morgontidiga traktorer på avlägsna fält
grusvägar som inramas av diken med hästhovsört och dyigt vatten
etc etc etc
lördag 15 september 2007
Stendans
Eldskepp solbärare
spjutdansare
yxmän -
Eldvarelser
i den grå hällen
levande
bland älvkvarnar
fotspår
och
en luft full av andar.
Mannen med fågelhuvud
välsignar med hammaren höjd
spjutdansare
yxmän -
Eldvarelser
i den grå hällen
levande
bland älvkvarnar
fotspår
och
en luft full av andar.
Mannen med fågelhuvud
välsignar med hammaren höjd
fredag 14 september 2007
två vita blommor
Kanske tio meter från stranden;
två vita blommor
på ett sjögräs. Ur mörkret
kommer de, bara två, vaggar
med bräckvattenvågor
På klippan
knorrar ejdrarnas magaar.
Beskäftiga ärlor
ilar till hjälp
två vita blommor
på ett sjögräs. Ur mörkret
kommer de, bara två, vaggar
med bräckvattenvågor
På klippan
knorrar ejdrarnas magaar.
Beskäftiga ärlor
ilar till hjälp
torsdag 13 september 2007
Bergen lossnar från jorden
Bergen lossnar från jorden
och flyger
Egna världar
lossgjorda av molnen från planeten.
Flottar
på drift över haven mot nya kuster
Blågrå skepp
med beslagna segel
utan besättning
lyfts av vindarna
förs av strömmarna genom en isig rymd
där ordet är "klarhet"
Där möter en snövit falk;
en uggla rör bergen med tysta vingar -
bergen är fåglarnas värld
där örnen vänder gyllengul hjässa
mot solen
och vråken landar i trygghet
och flyger
Egna världar
lossgjorda av molnen från planeten.
Flottar
på drift över haven mot nya kuster
Blågrå skepp
med beslagna segel
utan besättning
lyfts av vindarna
förs av strömmarna genom en isig rymd
där ordet är "klarhet"
Där möter en snövit falk;
en uggla rör bergen med tysta vingar -
bergen är fåglarnas värld
där örnen vänder gyllengul hjässa
mot solen
och vråken landar i trygghet
onsdag 12 september 2007
Lommen och ryttarna
... sitter vid sjön
och ser tre vaksamma gäss -
och så lommarna!
En stöt mot hjärtat
som ett hugg från urtiden -
lommens tystnad. En annan gång
skall han ropa om sin smärta.
Nu är han bara en tystnad
som dyker - dyker
med smärtan hos en döende värld.
Kommer ryttarna?
I spiltorna stampar klipparna
slår gnistor ur stallgolvet
låter tänderna blänka.
Stallknekten skrattar:
"Ryttarna
fanns långt före Uppenbarelsen.
De kommer alltid att finnas.
En gång kommer de som en brännande vind,
en annan som en liten fågel.
Ingen känner deras väg."
Lommen är borta nu.
En tärna dyker vid sävruggarna.
Vinden växer.
Talar ett språk jag inte förstår.
och ser tre vaksamma gäss -
och så lommarna!
En stöt mot hjärtat
som ett hugg från urtiden -
lommens tystnad. En annan gång
skall han ropa om sin smärta.
Nu är han bara en tystnad
som dyker - dyker
med smärtan hos en döende värld.
Kommer ryttarna?
I spiltorna stampar klipparna
slår gnistor ur stallgolvet
låter tänderna blänka.
Stallknekten skrattar:
"Ryttarna
fanns långt före Uppenbarelsen.
De kommer alltid att finnas.
En gång kommer de som en brännande vind,
en annan som en liten fågel.
Ingen känner deras väg."
Lommen är borta nu.
En tärna dyker vid sävruggarna.
Vinden växer.
Talar ett språk jag inte förstår.
tisdag 11 september 2007
måndag 10 september 2007
Vad betyder tiden?
Jag tar ofta av mig klockan numera.
Vad betyder tiden?
En ande som rider oss mot avgrunden.
En korridor med bara två dörrar.
Jag lägger bort klockan.
Fyller kvällen med tankar.
Vad betyder tiden?
En ande som rider oss mot avgrunden.
En korridor med bara två dörrar.
Jag lägger bort klockan.
Fyller kvällen med tankar.
söndag 9 september 2007
Debattinlägg
(Skrivet vid Karlbergskanalen)
Bortom bron
och kupolerna på klippan
växer molnen
En tokig poet
drömmer om förintelse i språket
eller om verklighetens förintelse
Gula näckrosor.
Säv som skjuter mot skyn.
Här finns verkligheten:
våra drömmars trampolin.
Orden är materiens röst.
Bortom bron
och kupolerna på klippan
växer molnen
En tokig poet
drömmer om förintelse i språket
eller om verklighetens förintelse
Gula näckrosor.
Säv som skjuter mot skyn.
Här finns verkligheten:
våra drömmars trampolin.
Orden är materiens röst.
lördag 8 september 2007
Buddhas gåva
Gud steg ombord på ett flygplan och for österut,
över snöglittrande berg med ansiktet mot
soluppgången.
Himlen öppnade sig som ett blekblått svalg med
svartnande ovansida och undertill
strängt isglimmande,
och Gud såg rakt in i gapet dit flygplanet styrde,
ut mot den blånande, svartnande rymden.
Hans själ, hans tankar, kretade som en förlorad
satellit runt moderplaneten, stum och
onåbar
med bröstet fyllt av oroligt slående fågelvingar
slöt han ögonen och drömde.
I drömmen slog himlen ut som en mäktig blomkalk
fylld av ljus, en strålande gryning
där buddhistiska helgon svävade som lysande moln.
Alla log de, och störst var Gautama själv med sitt
glänsande fullmåneansikte, fyllt av
utslocknandets frid.
Gud såg ned mot jorden.
Där dansade Kali över de fallna dödas kroppar i
brinnande städer, trampade hårt deras
blodiga bröst
röken steg som en molnstod mot bergen.
Åter såg Gud mot Buddhas stilla frid, den
fulländade oberördheten bortom
giftmoln och strålning.
- Hur är detta möjligt? frågade Gud. Hur kan all
själens oro upplösas i ett leende?
Då tog Gautama något ur sin mantel och räckte till
Gud. Han sade: - Betrakta detta riskorn,
försjunk i det, lägg alla dina tankar i det.
Gud höll riskornet i handflatan, såg på det - och
så föll den övergivna satelliten och förenades
med sin jord.
över snöglittrande berg med ansiktet mot
soluppgången.
Himlen öppnade sig som ett blekblått svalg med
svartnande ovansida och undertill
strängt isglimmande,
och Gud såg rakt in i gapet dit flygplanet styrde,
ut mot den blånande, svartnande rymden.
Hans själ, hans tankar, kretade som en förlorad
satellit runt moderplaneten, stum och
onåbar
med bröstet fyllt av oroligt slående fågelvingar
slöt han ögonen och drömde.
I drömmen slog himlen ut som en mäktig blomkalk
fylld av ljus, en strålande gryning
där buddhistiska helgon svävade som lysande moln.
Alla log de, och störst var Gautama själv med sitt
glänsande fullmåneansikte, fyllt av
utslocknandets frid.
Gud såg ned mot jorden.
Där dansade Kali över de fallna dödas kroppar i
brinnande städer, trampade hårt deras
blodiga bröst
röken steg som en molnstod mot bergen.
Åter såg Gud mot Buddhas stilla frid, den
fulländade oberördheten bortom
giftmoln och strålning.
- Hur är detta möjligt? frågade Gud. Hur kan all
själens oro upplösas i ett leende?
Då tog Gautama något ur sin mantel och räckte till
Gud. Han sade: - Betrakta detta riskorn,
försjunk i det, lägg alla dina tankar i det.
Gud höll riskornet i handflatan, såg på det - och
så föll den övergivna satelliten och förenades
med sin jord.
fredag 7 september 2007
På myrarna flyger pärlemofjärl'ar
På myrarna flyger pärlemofjärl'ar
i poetisk dans över tuvorna -
livet är skoningslöst
det kräver att bli levt.
Ormvråken avspanar åkrarna
och söndagsvandraren.
i poetisk dans över tuvorna -
livet är skoningslöst
det kräver att bli levt.
Ormvråken avspanar åkrarna
och söndagsvandraren.
torsdag 6 september 2007
Fragment
... tar Vintergatan i svansen
svänger den några varv runt skallen
och låter hela härligheten singla bort i det blå.
svänger den några varv runt skallen
och låter hela härligheten singla bort i det blå.
onsdag 5 september 2007
Här växer natten
Här växer natten
och ljuset blir skarpare
hårdare, genomträngande analytiskt
Tar tillvara varje ögonblick
På ett annat plan: bara vågor
Någonstans i det här havet finns vi
Elementarpartiklar i hundraårsvågen
Var är stranden?
Från Världsträdets topp
lyser stjärnorna bättre
Från havet av löv
hörst bruset högre
Världsalltets hjul rullar på
Slår gnistor mot vägens stenar
Stjärnorna glimmar små
som nålstick mellan trädets grenar
och ljuset blir skarpare
hårdare, genomträngande analytiskt
Tar tillvara varje ögonblick
På ett annat plan: bara vågor
Någonstans i det här havet finns vi
Elementarpartiklar i hundraårsvågen
Var är stranden?
Från Världsträdets topp
lyser stjärnorna bättre
Från havet av löv
hörst bruset högre
Världsalltets hjul rullar på
Slår gnistor mot vägens stenar
Stjärnorna glimmar små
som nålstick mellan trädets grenar
tisdag 4 september 2007
Kapitalismens kronvrak
Kapitalismens kronvrak:
odugliga till tjänst
marginaliseras mot stupet
Den frivilliga avhopparen flyger
som en DDR-flykting
över taggtråden
bort från borgarparadiset
Luften är bättre
på andra sidan
odugliga till tjänst
marginaliseras mot stupet
Den frivilliga avhopparen flyger
som en DDR-flykting
över taggtråden
bort från borgarparadiset
Luften är bättre
på andra sidan
måndag 3 september 2007
Mognar
Nu mognar äpple
nu mognar kastanj
hallon och härliga blåbär.
Markens frukter
bjuds ut i mängd -
och människan mognar ... när?
nu mognar kastanj
hallon och härliga blåbär.
Markens frukter
bjuds ut i mängd -
och människan mognar ... när?
söndag 2 september 2007
Aftonens grårosa sidentapet
Aftonens grårosa sidentapet
har vävts av solen, luften; molnen
gör mönster i blågrått
Kajor tar nattkvarter på taken
Moln bildar berg i fjärran
Himlen flammar rosa och orange en stund
medan solen sänker pannan mot jorden
har vävts av solen, luften; molnen
gör mönster i blågrått
Kajor tar nattkvarter på taken
Moln bildar berg i fjärran
Himlen flammar rosa och orange en stund
medan solen sänker pannan mot jorden
lördag 1 september 2007
I ett vindskydd vid Torne träsk
Jag står i ett vindskydd vid Torne träsk
och visslar "Moonlight serenade"
Septembervinden är gråkulet hård
Höstlik är denna nejd
Krickor och bläsänder - borta från vattnet
Viken är ödsligt tom
Silvertärnor har slutat dansa
Ser inte ens en lom
Jag visslar i blåsten, den stränga nordan
som piskar vågor till skum
Drömmer mig bort till nya vårar
när vinden är västligt ljum
och visslar "Moonlight serenade"
Septembervinden är gråkulet hård
Höstlik är denna nejd
Krickor och bläsänder - borta från vattnet
Viken är ödsligt tom
Silvertärnor har slutat dansa
Ser inte ens en lom
Jag visslar i blåsten, den stränga nordan
som piskar vågor till skum
Drömmer mig bort till nya vårar
när vinden är västligt ljum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)