På gränsen mot juni har maskrosornas omvandling
fortsatt - jag tänker på urexplosionen
och det expanderande universat - de gula
cirklarna slår om till vita bollar
hur vinden river loss de vita fjunen - hur vita
tecken sprids genom rymden - panspermia -
metamorfoser från kvalitet till kvalitet -
oändliga serier av slumpvisa siffrors
järnhårda nödvändighet
är det slutet eller början som är utan ände -
jag går mot de exploderande stjärnorna -
den interstellära molnbanken av iskallt
stoft - mina lemmars nebulosor lysande
i spektrets alla färger
slutackordet har ännu inte tonat ut - stjärnornas
gudar pekar ut mot de flyende horisonterna
lördag 30 juni 2007
Tag avstamp mot gryningen
Tag avstamp mot gryningen
häv dig mot dagen -
så bräcklig den är innan natten kommer
innan jorden suger mörkret som en torr svamp
häv dig mot dagen -
så bräcklig den är innan natten kommer
innan jorden suger mörkret som en torr svamp
fredag 29 juni 2007
Nu glider gryningen fram
Nu glider gryningen fram
mot Karibiens vita stränder
Dags i Europa, således,
för den som stjärnorna tänder
Tusen små eldars sken
Tusen små irrande bränder
Tills gryningen kommer åter
De slocknar då, en i sänder
mot Karibiens vita stränder
Dags i Europa, således,
för den som stjärnorna tänder
Tusen små eldars sken
Tusen små irrande bränder
Tills gryningen kommer åter
De slocknar då, en i sänder
torsdag 28 juni 2007
Dumma katt
Dumma katt;
du försökte smyga dig på två kloka kråkor
mitt ute på en stor gräsmatta.
Nu sitter du och trycker vid en soptunna
medan skatorna hånskrattar i
björken ovanför.
du försökte smyga dig på två kloka kråkor
mitt ute på en stor gräsmatta.
Nu sitter du och trycker vid en soptunna
medan skatorna hånskrattar i
björken ovanför.
onsdag 27 juni 2007
Tektonik
Vittrande vulkaniska öbågar,
sedan länge osköljda av skummande vågor,
uppslukade av nya kontinenter
seglande över magmahaven.
Exploderande magmakammare
förkastningar
ensamma slamkorn som sjunker till botten
i Ganges' delta.
Kontinenter gungar fram som korkar på
vattenytan;
när Pangaea splittras gäller det
att hålla sig flytande.
sedan länge osköljda av skummande vågor,
uppslukade av nya kontinenter
seglande över magmahaven.
Exploderande magmakammare
förkastningar
ensamma slamkorn som sjunker till botten
i Ganges' delta.
Kontinenter gungar fram som korkar på
vattenytan;
när Pangaea splittras gäller det
att hålla sig flytande.
tisdag 26 juni 2007
FRIHETEN ÄR INTE ETT TILLSTÅND
FRIHETEN ÄR INTE ETT TILLSTÅND
FRIHETEN ÄR EN PROCESS
FRIHETEN ÄR ETT STÄNDIGT PROCESSANDE
MOT DE SOM VÄGRAR TILLSTÅND
FRIHETEN ÄR EN PROCESS
FRIHETEN ÄR ETT STÄNDIGT PROCESSANDE
MOT DE SOM VÄGRAR TILLSTÅND
måndag 25 juni 2007
När jag står vid Japanska dammen
När jag står vid Japanska dammen
och skapar en liten dikt
så rör jag måhända vid livets
innersta sköraste skikt.
För som irisens spegling i vattnet
- en dunkel och flyende bild -
är livet i sig och dess former
enhet, men ändå skild.
och skapar en liten dikt
så rör jag måhända vid livets
innersta sköraste skikt.
För som irisens spegling i vattnet
- en dunkel och flyende bild -
är livet i sig och dess former
enhet, men ändå skild.
söndag 24 juni 2007
Den sanna midsommarafton
Den sanna midsommarafton
är himlen grå -
oro i luften,
tankar snabba som tornseglare
söker himlens mening.
Nausikaa.
På skeppsstäven däruppe
finns solen
är himlen grå -
oro i luften,
tankar snabba som tornseglare
söker himlens mening.
Nausikaa.
På skeppsstäven däruppe
finns solen
lördag 23 juni 2007
Tornurens tid
När mongolstormen bedarrat
magyarstormen, arabstormen och vikingastormen likaså
stod Europa kvar som en befäst liten udde
till vänster om Asien
Vad skulle man göra? Segern var vunnen.
Då kom en man och högg tiden i bitar:
kugghjul beräknades, filades
axlar och urvark skapades,
sattes igång att skära timmarna ur dagen.
Klockorna slog och timmarna föll
de sprängdes och splittrades och ett moln
av minuter spreds över torgets månglare,
penningväxlarnas bänkar, över vävarna,
lyckoriddarna, köpmännen, skrivarna,
munkarna, sjökaptenerna...
I den stora européiska tjurens hjärta tickade
hastigt en finurlig mekanism
tills den Svarta Döden en dag slet av fjädrarna.
magyarstormen, arabstormen och vikingastormen likaså
stod Europa kvar som en befäst liten udde
till vänster om Asien
Vad skulle man göra? Segern var vunnen.
Då kom en man och högg tiden i bitar:
kugghjul beräknades, filades
axlar och urvark skapades,
sattes igång att skära timmarna ur dagen.
Klockorna slog och timmarna föll
de sprängdes och splittrades och ett moln
av minuter spreds över torgets månglare,
penningväxlarnas bänkar, över vävarna,
lyckoriddarna, köpmännen, skrivarna,
munkarna, sjökaptenerna...
I den stora européiska tjurens hjärta tickade
hastigt en finurlig mekanism
tills den Svarta Döden en dag slet av fjädrarna.
fredag 22 juni 2007
När ormvråken svepte ut över hygget
När ormvråken svepte ut över hygget
tystnade taltrasten
Innan du går ut på öppna marken:
stanna i skogsbrynet
vänta
lyssna
se
Därute finns ljuset
Här skyddar träden
tystnade taltrasten
Innan du går ut på öppna marken:
stanna i skogsbrynet
vänta
lyssna
se
Därute finns ljuset
Här skyddar träden
torsdag 21 juni 2007
Låg på rygg
Låg på rygg
Såg det blå taket
Och i den dova middagstimmen
Hördes hjärtat slå
Sakta
Tungt
Där byggdes musik
De många bergen lyssnade tankfullt
Samlade på små moln
På fåglarnas tystnad
Hjärtat byggde drömtidens musik
Såg det blå taket
Och i den dova middagstimmen
Hördes hjärtat slå
Sakta
Tungt
Där byggdes musik
De många bergen lyssnade tankfullt
Samlade på små moln
På fåglarnas tystnad
Hjärtat byggde drömtidens musik
onsdag 20 juni 2007
På denna kobbe
På denna kobbe
på gränsen mot Vintergatans
ytterskärgård
klamrar sig några lavar
fast i sprickorna
Fåglalikt
glider rymdskepp förbi
väjer för grunden
ser inte lavarna
på gränsen mot Vintergatans
ytterskärgård
klamrar sig några lavar
fast i sprickorna
Fåglalikt
glider rymdskepp förbi
väjer för grunden
ser inte lavarna
tisdag 19 juni 2007
Storlom
Gavia arctica
iskalla namn
storlommen vilar
i vikens famn
glider lugnt
över blygrå vågor
sommarn har utsläckt
vårens lågor
junis järnnätter
kommer - lyss!
hösten ger sommarn
sin judaskyss ...
iskalla namn
storlommen vilar
i vikens famn
glider lugnt
över blygrå vågor
sommarn har utsläckt
vårens lågor
junis järnnätter
kommer - lyss!
hösten ger sommarn
sin judaskyss ...
måndag 18 juni 2007
Till femtioårsminnet av grundandet av Sveriges Ornitologiska Förening 1995
Därnere kraschade tusenårsriket
Röda armén befriade norra Norge
Japan vacklade
Mussolini dog
Över fronterna flög fåglar:
lövsångare, rödhakar, fiskgjusar
Härhemma bildades
Sveriges Ornitologiska Förening
Visste pajasen Hitler
vad gulsparven har för färg på övergumpen?
Röda armén befriade norra Norge
Japan vacklade
Mussolini dog
Över fronterna flög fåglar:
lövsångare, rödhakar, fiskgjusar
Härhemma bildades
Sveriges Ornitologiska Förening
Visste pajasen Hitler
vad gulsparven har för färg på övergumpen?
söndag 17 juni 2007
Poeten
Poeten
sveper paddeln genom tankens ocean
ett grönskimrande rike av ord
där associationerna dansar likt silverbubblor
runt paddeln och båtens stäv.
Kanoten finner väg under konstellationerna
mot en ö, ännu dold under horisonten
men sedd av drömmarens ögon.
Glöm de onda ögonen för en stund
och de likgiltiga, högmodiga, trötta,
se i stället ett par ögon som glimmar
av lugn hänförelse,
ty de ser något som är värt att bevara
långt bortom videospel, karriärer och kontokort,
sfärer av luft brusande i en värld av smaragder.
sveper paddeln genom tankens ocean
ett grönskimrande rike av ord
där associationerna dansar likt silverbubblor
runt paddeln och båtens stäv.
Kanoten finner väg under konstellationerna
mot en ö, ännu dold under horisonten
men sedd av drömmarens ögon.
Glöm de onda ögonen för en stund
och de likgiltiga, högmodiga, trötta,
se i stället ett par ögon som glimmar
av lugn hänförelse,
ty de ser något som är värt att bevara
långt bortom videospel, karriärer och kontokort,
sfärer av luft brusande i en värld av smaragder.
lördag 16 juni 2007
Fjällsyner
(Ett antal reflexioner nedtecknade under gången vecka i fjällen:)
Tåget drar fram
som ett begravningsfölje
för nyss avlidna sekunder
Räksoppa på Paddus
Vädret nära nog optimalt
Synar bergen – eller de mig?
Blicken är alltid ny
Lom ligger lågt
Lapporten ligger dold av moln
Tjåmuhas bleknar i diset
Lövsångartoner och forsarnas brus
Enbären mognar i riset
Vågorna möter stranden så tyst
Vinden har tagit vila
Storögda hönsbär ser mot skyn
Blott myggen streta och ila!
Att uppskatta den tystnad
man själv hör
Kunna väga tomrummet
mellan varje ljud
Gå i dess korridorer
Granska dörr för dörr
tills den rätta
finns där
Tyngd kan bara värderas
om man känner
viktlösheten
Nissuntjårro glänser som putsat tenn
Vågorna talar vågors språk
med en tigande strand
Hjärtat slår lugnare här
Eftermiddag
Lappland
För den stillhet
som råder vid denna plats
betalar åskådaren
endast
med sin
uppmärksamhet
(Två dikter om samma tema. Först japansk version:
Rödbena
Enbent
Sten
Så västerländsk rimmad:
Rödbena – enbent – på sten
Tänker på – ingenting alls
Insekter svirrar
Svalorna irrar
i sommarens vildaste vals)
När molnen samlas:
Regn
Dag mörkare än natt
Midsommar
I det Bottniska landet
SVIT
Vi går i skuggan
av för länge sedan döda fåglars vingslag
alltid denna existensiella brytpunkt
Dalripan gnäggar åt grubbel
Forsen behåller tonläge, tonhöjd
medan vinden petar förstrött
bland de små björkarnas blad
Avresa – världsnomad. Nomad? Nomaden ”strövar” inte, ”letar” inte. Nomaden har sina fasta mål och fasta värden, de finns ingraverade i nomadhjärnans koordinatsystem. Nomaden söker det kända, för det ger säkerhet, följer de osynliga rötter som förenar mark och människa. Bara själens trasproletär kastar bort allt, kastar bort sig själv, i ett meningslöst ”sökande efter något”. ”Något” är ändå alltid någon annanstans.
Omöjligt, säger Herakleitos
Floden rinner, du kan bara vara i den
en gång
Du är fångad i en annan flod
Tiden
Om du kommer tillbaka till det bekanta
har ändå myriader ting ändrats.
Det förflutna kan vi inte göra något åt
Ergo: carpe diem!
Om det nu är möjligt
Det mest varaktiga monument är förgängligt
Även supernovor dör bort
Vad göra?
Bryter ner?
Ner – sönder –
bryter ständigt sönder nuets väv
Ett nät vi kan alltid undkomma
Det slutliga – aldrig
Men hur mycket liv har den kvar
som uppfylls av sin kommande död?
Kall blåst
Till och med hagel
Kort – lynnig – ofta vacker:
Arktisk sommar
I skuggan
av döda fåglars vingslag!
Fjällen blir magiska nielloarbeten
Dunkelt lysande
Vad är fjäll, vad är himmel?
Allt svävar
Immigt
Ändå: på Kaisepakte
bor samiska gudar
Tornejávris blå band försvinner
Björkskog överallt
(men ibland en myr)
Sömnig far jag mot Kiruna
Staden som heter ”Ripa”
Tåget drar fram
som ett begravningsfölje
för nyss avlidna sekunder
Räksoppa på Paddus
Vädret nära nog optimalt
Synar bergen – eller de mig?
Blicken är alltid ny
Lom ligger lågt
och dyker gärna
i Njakajaure – den får i kanten en stjärna
för varje lake den fångar i hast
med fart och fläng – det är lommens last!
Lapporten ligger dold av moln
Tjåmuhas bleknar i diset
Lövsångartoner och forsarnas brus
Enbären mognar i riset
Vågorna möter stranden så tyst
Vinden har tagit vila
Storögda hönsbär ser mot skyn
Blott myggen streta och ila!
Att uppskatta den tystnad
man själv hör
Kunna väga tomrummet
mellan varje ljud
Gå i dess korridorer
Granska dörr för dörr
tills den rätta
finns där
Tyngd kan bara värderas
om man känner
viktlösheten
Nissuntjårro glänser som putsat tenn
Vågorna talar vågors språk
med en tigande strand
Hjärtat slår lugnare här
Eftermiddag
Lappland
För den stillhet
som råder vid denna plats
betalar åskådaren
endast
med sin
uppmärksamhet
(Två dikter om samma tema. Först japansk version:
Rödbena
Enbent
Sten
Så västerländsk rimmad:
Rödbena – enbent – på sten
Tänker på – ingenting alls
Insekter svirrar
Svalorna irrar
i sommarens vildaste vals)
När molnen samlas:
Regn
Dag mörkare än natt
Midsommar
I det Bottniska landet
SVIT
Vi går i skuggan
av för länge sedan döda fåglars vingslag
*
Avresa –alltid denna existensiella brytpunkt
Dalripan gnäggar åt grubbel
Forsen behåller tonläge, tonhöjd
medan vinden petar förstrött
bland de små björkarnas blad
Avresa – världsnomad. Nomad? Nomaden ”strövar” inte, ”letar” inte. Nomaden har sina fasta mål och fasta värden, de finns ingraverade i nomadhjärnans koordinatsystem. Nomaden söker det kända, för det ger säkerhet, följer de osynliga rötter som förenar mark och människa. Bara själens trasproletär kastar bort allt, kastar bort sig själv, i ett meningslöst ”sökande efter något”. ”Något” är ändå alltid någon annanstans.
*
Alltså – återkomst?Omöjligt, säger Herakleitos
Floden rinner, du kan bara vara i den
en gång
Du är fångad i en annan flod
Tiden
Om du kommer tillbaka till det bekanta
har ändå myriader ting ändrats.
*
Framtiden vet vi inget omDet förflutna kan vi inte göra något åt
Ergo: carpe diem!
Om det nu är möjligt
Det mest varaktiga monument är förgängligt
Även supernovor dör bort
Vad göra?
*
Bryter vi upp?Bryter ner?
Ner – sönder –
bryter ständigt sönder nuets väv
Ett nät vi kan alltid undkomma
Det slutliga – aldrig
Men hur mycket liv har den kvar
som uppfylls av sin kommande död?
*
Sommaren tycks ha tagit ett steg bakåtKall blåst
Till och med hagel
Kort – lynnig – ofta vacker:
Arktisk sommar
*
Och vi far bortI skuggan
av döda fåglars vingslag!
Fjällen blir magiska nielloarbeten
Dunkelt lysande
Vad är fjäll, vad är himmel?
Allt svävar
*
Smutsigt tågfönsterImmigt
Ändå: på Kaisepakte
bor samiska gudar
Tornejávris blå band försvinner
Björkskog överallt
(men ibland en myr)
Sömnig far jag mot Kiruna
Staden som heter ”Ripa”
torsdag 7 juni 2007
Semesterstängt
Nu blir det ingen påfyllning av denna blogg förrän tidigast nästa lördag. I kväll torsdag tänker jag kliva på tåget till övre Norrland, i förhoppningen om att få uppleva ännu en härlig försommar vid Torne träsk!
Vacker dag i Lappland
På morgonen skrek en fjällvråk
över fjället
På kvällen hördes ledarrenens
skälla
och en aldrig tröttnade
rödvingetrast
Försommaren brann
under en evig sol
som fick luften
över hedarna att darra,
att vibrera som spovskrik
På klipporna
högt under det stora passet
vakade fjällabbar
Renar dök upp som siluetter
på fjärran åsar
som indianer i en gammal westernfiln
Plötsligt var det vindstilla
på tusen meters höjd
Det var den dagen himlen fick en obeskrivligt
blå färg - så ren och klar
att den måste ha framställts i ett laboratorium
Fjällen var utskurna kulisser
i frigolitvitt och indigo
uppresta mot himlen för att ge scenisk bakgrund
till något skådespel.
Scenbelysningen rörde sig sakta
för att ge ljus
åt ständigt nya aspekter.
I någon kuliss stod scenmästaren och kontrollerade
sina anteckningar -
sände upp ett litet moln här
lade ut en skugga där
gjorde en skog
en skummande fors
ett berg med vulkantopp
Musiken skapades av ett knepigt geni:
applådåskor från Berwaldhallen spelades in,
och spelades upp med halv fart -
då fick man bruset från små forsar.
Med en ständigt vrålande jetmotor
hopsamplad med valda ljud
från en mekanisk verkstad
skapades de stora forsarnas dån.
Regissören var ännu inte klar
med manuskriptet
men tusen tyska turister stod redo att statera!
över fjället
På kvällen hördes ledarrenens
skälla
och en aldrig tröttnade
rödvingetrast
Försommaren brann
under en evig sol
som fick luften
över hedarna att darra,
att vibrera som spovskrik
På klipporna
högt under det stora passet
vakade fjällabbar
Renar dök upp som siluetter
på fjärran åsar
som indianer i en gammal westernfiln
Plötsligt var det vindstilla
på tusen meters höjd
Det var den dagen himlen fick en obeskrivligt
blå färg - så ren och klar
att den måste ha framställts i ett laboratorium
Fjällen var utskurna kulisser
i frigolitvitt och indigo
uppresta mot himlen för att ge scenisk bakgrund
till något skådespel.
Scenbelysningen rörde sig sakta
för att ge ljus
åt ständigt nya aspekter.
I någon kuliss stod scenmästaren och kontrollerade
sina anteckningar -
sände upp ett litet moln här
lade ut en skugga där
gjorde en skog
en skummande fors
ett berg med vulkantopp
Musiken skapades av ett knepigt geni:
applådåskor från Berwaldhallen spelades in,
och spelades upp med halv fart -
då fick man bruset från små forsar.
Med en ständigt vrålande jetmotor
hopsamplad med valda ljud
från en mekanisk verkstad
skapades de stora forsarnas dån.
Regissören var ännu inte klar
med manuskriptet
men tusen tyska turister stod redo att statera!
onsdag 6 juni 2007
Götrek och manifestet
(Igår var jag med på en trevlig stadsvandring med historiskt motiv: hunger - och andra kravaller i Stockholm under olika tider. Bland annat berördes de våldsamma händelserna 1848 - vi kan väl nästan kalla dem för upprorsförsök - och då mindes jag en dikt jag skrev 1983, inspirerad av Gambys bok Götrek och manifestet.)
Stortorgets kullerstenar, i Gamla stans
gränder och uppåt malmarna ...
Solen hade stigit helt nära horisonten
och där var någon som anade att gryningen
fanns därborta
att något oerhört skulle hända.
Bortom Oscar den förstes jordiska rike fanns
ett annat
där folkets röst var Guds röst,
där en fattig lärling eller gesäll kunde
räta på ryggen
och vara en människa alldeles som mäster.
Är det kanske i gryningen man ser som klarast?
*
När hantverkargesällernas träskor klapprade överStortorgets kullerstenar, i Gamla stans
gränder och uppåt malmarna ...
Solen hade stigit helt nära horisonten
och där var någon som anade att gryningen
fanns därborta
att något oerhört skulle hända.
Bortom Oscar den förstes jordiska rike fanns
ett annat
där folkets röst var Guds röst,
där en fattig lärling eller gesäll kunde
räta på ryggen
och vara en människa alldeles som mäster.
Är det kanske i gryningen man ser som klarast?
tisdag 5 juni 2007
Den lilla tallen
Den lilla tallen leker bergsbestigare
Den har klättrat upp på en sten
Någonstans skall man börja
Och stenen verkar inte ha något att invända
När stiger träden upp på bergen och ropar till himlen?
Nu talar de bara stilla
Den har klättrat upp på en sten
Någonstans skall man börja
Och stenen verkar inte ha något att invända
När stiger träden upp på bergen och ropar till himlen?
Nu talar de bara stilla
måndag 4 juni 2007
Regnbågen
Regnbågen
stiger ur daggkåpans blad;
snön har redan smält
men inte drömmarna.
De är som blå och svarta vingar
i himlen
Bara en vinge kvar
att skyla himlen med
att färga skogen grå
Så växer drömmarna
som stenarnas mossa
En våg som kommer så stilla
att stranden aldrig vaknar
En mantel av stjärnor
täcker min väg
stiger ur daggkåpans blad;
snön har redan smält
men inte drömmarna.
De är som blå och svarta vingar
i himlen
Bara en vinge kvar
att skyla himlen med
att färga skogen grå
Så växer drömmarna
som stenarnas mossa
En våg som kommer så stilla
att stranden aldrig vaknar
En mantel av stjärnor
täcker min väg
söndag 3 juni 2007
Meditation
Fritt fall
svävar
ställer om intellektet
från dimension ett till dimension två.
Rummet förändras
linjerna glider isär
nöts bort av ett framsipprande ljus
genom fönster, väggar, golv
ljudet kommer dovt
dämpat
som under vatten
halvslumrande meditation
själsrening
svävar
ställer om intellektet
från dimension ett till dimension två.
Rummet förändras
linjerna glider isär
nöts bort av ett framsipprande ljus
genom fönster, väggar, golv
ljudet kommer dovt
dämpat
som under vatten
halvslumrande meditation
själsrening
lördag 2 juni 2007
Det falska vansinnet
Det falska vansinnet är profeternas och profetissornas
- de ylar som galna hundar, vettlösa apor -
- förgiftade hjärnor ser inte när knoppar brister ut
i tidig vår, fjärilarna är dem främmande.
Stoden av is seglar ut på havet
Statyn av is seglar ut på havet
Stelen av is seglar ut på havet
En dag, bland ljumma vågor,
är allt det kalla i havet begravet.
Staden av is sjunker i havet
Den ursprungliga rytmen är hjärtats slag
Trumman bor i ditt bröst
Havet i dina ådror
- de ylar som galna hundar, vettlösa apor -
- förgiftade hjärnor ser inte när knoppar brister ut
i tidig vår, fjärilarna är dem främmande.
Stoden av is seglar ut på havet
Statyn av is seglar ut på havet
Stelen av is seglar ut på havet
En dag, bland ljumma vågor,
är allt det kalla i havet begravet.
Staden av is sjunker i havet
Den ursprungliga rytmen är hjärtats slag
Trumman bor i ditt bröst
Havet i dina ådror
fredag 1 juni 2007
Somliga är varufetischister
Somliga är varufetischister
hänger i klasar på den glänsande
gudomens beläte
Andra dyrkar sitt ego -
eller någon annans
Jorden snurrar sig fram
i ändlös dervischdans
väntar på den kommande istiden svalka
när dyrkarnas ras dött ut
hänger i klasar på den glänsande
gudomens beläte
Andra dyrkar sitt ego -
eller någon annans
Jorden snurrar sig fram
i ändlös dervischdans
väntar på den kommande istiden svalka
när dyrkarnas ras dött ut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)